[1] För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam, av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan. [2] Var nådig, Gud, var nådig mot mig! För till dig tar jag min tillflykt, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran är över. [3] Jag vill ropa till Gud, den Högste, till Gud, som gör allt för mig. [4] Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig. Han tillrättavisar mina förföljare. Séla Gud sänder sin nåd och trofasthet. [5] Jag befinner mig bland lejonen, jag ligger bland dem som sprutar ut eld, människor vilkas tänder är spjut och pilar och vilkas tungor är skarpa svärd. [6] Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden! [7] De lägger ut nät för mina fötter, och jag böjs ner. De gräver en grop där jag ska gå, men de faller själva ner i den. Séla [8] Mitt hjärta är orubbligt, Gud, mitt hjärta är orubbligt. Jag vill sjunga och spela. [9] Vakna upp, min ära! Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill väcka morgonrodnaden. [10] Herre, jag vill prisa dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig. [11] Din nåd är stor, ända upp till himlen når den, din trofasthet upp till skyarna. [12] Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden!
