[1] Då svarade Job och sa: [2] Även idag är upproriskhet mitt bekymmer, min hand är tung över suckandet (stönandet). [3] Om jag bara visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning! [4] Jag skulle lägga fram min sak (rättsfall – hebr. mishpat) inför honom, fylla min mun med argumentation (tillrättavisning; mitt försvar). [5] Jag känner orden (pratet – hebr. milah) han skulle svara mig, och förstår vad han skulle säga till mig. [6] Skulle han tvista med (motsätta sig – hebr. riv) mig i stor kraft, nej, han behöver bara ta emot [lyssna på] mig. [7] En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare. [Job talar om sig själv som rättfärdig.] [8] Se, går jag framåt (mot öster – hebr. qedem) [möter solens uppgång] är han inte där, går jag tillbaka (västerut – hebr. achor) finner jag honom inte. [9] Gör han något till vänster [norrut om man står mot öster] skådar jag honom inte, vänder han sig till höger [åt söder] ser jag honom inte. [10] Men han vet min väg (vandringsväg, mina livsval – hebr. derech), när han prövat mig, kommer jag fram som guld. [Även om Job inte själv kan hitta Gud är han förvissad om att Gud känner honom och kan hitta honom. Gud känner den rättfärdiges väg (Ps 1:6) och den ondes, som han omkullkastar, se Ps 146:9. I tre punkter visas Jobs tro här: Han litade på att Gud kände till hans situation, han litade på att Gud prövade honom och att han skulle komma igenom prövningen som en bättre man.] [11] Min fot har hållit fast nära hans steg (vid hans spår), jag har följt hans väg (hebr. derech) utan att vika av. [12] Jag har inte övergett hans läppars bud, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd. [13] Men han är den ende [oföränderlig, fast], vem kan stå honom emot? Vad han (hans själ – hebr. nefesh) vill, det gör han. [14] Ja, han fullbordar (ersätter – hebr. shalem) min beskärda del, och som dessa många [planer] med honom. [Versen är svårtydd.] [15] Därför bävar jag för hans ansikte, när jag tänker på det blir jag rädd för honom. [16] Gud (El) har gjort mitt hjärta försagt (jag tappar modet), den Allsmäktige (Shaddaj) har fått mig att bäva, [17] för jag fick inte förgås innan mörkret kom, han dolde inte den svarta natten för mitt ansikte. [Job 22:11]
