Job 24:1-25 SKB

[1] Varför har den Allsmäktige (Shaddaj) inga tider [för domstolsförhandlingar] i förvar? Varför får inte de han känner se hans dagar? [2] Gränser flyttas [5 Mos 19:14; Ords 22:28; 23:10], de rövar bort hjordar och för dem i bet. [3] Åsnan till de faderlösa för de bort, tar som pant änkans ko. [I denna kiastiskt strukturerade vers beskrivs offren som hjälplösa utan fäder/män. Nu berövas de sin boskap och möjlighet till inkomst.] [4] De tränger bort de fattiga från vägen (hebr. derech), alla ödmjuka (förtryckta) i landet måste gömma sig. [5] [De fattigas liv är hårt:] Se på vildåsnorna i öknen [Job 11:12], de går i sitt arbete tidigt och söker föda vildmarken ger bröd till deras unga. [6] På fältet skördar de [den tidiga skörden på våren med] foder som inte är deras eget och plockar sent (efterskördar/rensar – hebr. laqash) [överblivna druvor] från de ondas vingård [på hösten]. [7] Nakna övernattar de (ligger de om natten – hebr. lon), utan kläder, de har inget att skyla sig med i kölden [på vintern]. [8] Av störtskurar (slagregn) från bergen blir de helt genomblöta, i brist på skydd trycker de sig mot (omfamnar/kramar de) klippan. [9] De [de ogudaktiga] sliter den faderlöse ifrån moderns bröst, och av den fattige tar man pant. [I vers 3 tog man deras djur, här går man längre i ondskan – tar deras barn.] [10] Nakna går de, utan kläder [substantiven är identiska med vers 7a], hungrande bär de på kärvar. [11] Mellan deras murar pressar de ut olja, törstande trampar de vinpressen. [Omgärdade av säd, oliver och vindruvor hungrar och törstar de förtryckta.] [12] En ringa grupp människor (hebr. mat) utanför staden jämrar sig, från slagna själar stiger ett rop i smärta, ändå anklagar Gud (Eloha) ingen för att ha gjort fel (hör inte deras böner). [13] Andra har blivit fiender till ljuset, de känner inte dess vägar (livsval – hebr. derech) och håller sig inte på dess stigar (upptrampade gångvägar – hebr. netivah). [14] Vid ljuset (i gryningen) stiger mördaren upp, för att dräpa den betryckte (ansatte) och fattige, och om natten blir han tjuvars like. [Samma man som stjäl om natten, mördar vid gryningen för att inte bli påkommen.] [15] Äktenskapsbrytarens [maskulin] öga spanar efter skymningen, han säger (tänker): ”Inget öga får se mig” och döljer (täcker) sitt ansikte. [16] Vid mörkrets inbrott bryter de sig in (gräver – hebr. chatar) [via väggen] i husen, om dagen låser de in sig. De känner inte ljuset, [17] för alla dem, morgonen är som djupt mörker (dödsskuggan – hebr. tsalmavet) för dem, de är väl förtrogna (är vänner) med djupt mörker (hebr. tsalmavet). [18] De är skum (snabbt/lätt – hebr. qal) på vattenytan [de består inte, se Job 7:6; 9:25], förbannad (lätt, flyktig – hebr. qalal) är deras mark i landet, han går inte längre till vingårdarna. [19] Som torka och hetta slukar snövatten, så slukar Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket] den som har syndat (missat målet – hebr. chata). [20] Glömmer honom gör moderlivet [som är hans hem i livets start], frossar (gillar sötman av hans kropp) gör likmaskar [vid livets slut], inte längre är han ihågkommen. Bryts som ett träd gör orätten. [21] Han går på vall på (äter; frossar på) den ofruktsamma, som inte kan föda och är inte god mot änkan. [22] Ja, ändå rycker han [Gud] bort de starka genom sin kraft; när han griper in kan de inte vara säkra för sitt liv. [23] Han ger dem trygghet och vila, men hans ögon vakar över deras vägar (livsval – hebr. derech). [24] De är upphöjda för en kort tid, sedan är de borta, de slås ner och skördas som alla, de vissnar som axens toppar. [25] Om det inte är så, vem kan visa att jag ljuger och göra mitt prat (hebr. milah) om intet?