Job 15:1-35 SKB

[1] Sedan tog Elifaz – temaniten [Job 2:11], till orda och sa [svarade Job]: [2] Ska en vis [man som du Job] svara med ”blåsig” (flyktig – hebr. roach) kunskap och fylla sitt bröst med [den heta förtärande] östanvinden (hebr. qadim)? [Elifaz verkar nappa på Jobs uttalande i Job 6:26.] [3] Ska han diskutera prat (hebr. milah) utan vinning (ord som inte gör någon nytta) och med ord som inte kan göra honom gott? [4] Ja, du gör gudsfruktan om intet och hindrar begrundan (reflektion) inför Gud (El). [5] Eftersom din missgärning (hebr. avon) lär din mun och du väljer listighet till tungan. [Elifaz anklagar Job för att tala utifrån synd, inte visdom. Samma ord som användes om ormens ”listighet” (hebr. arom i 1 Mos 3:1) används här.] [6] Din egen mun fördömer dig och inte jag, dina egna läppar vittnar mot dig. [7] Är du den första människa (hebr. adam) som föddes, eller kom du till före höjderna? [8] Har du lyssnat på Guds (Elohas) rådslut? Har du hållit tillbaka visheten till dig själv? [9] Vad vet du som vi inte vet? Vad förstår du som inte finns i oss? [10] Bland oss är både den gråhårige och åldringen (den skröplige – hebr. jashish), män med långt fler dagar [högre ålder] än din far [och därmed visare]. [11] Är Guds (Els) rådslut för små för dig och är orden varsamma med dig? [12] Varför bär ditt hjärta bort dig? Och varför blinkar dina ögon? [13] Eftersom du vänder din ande [stormar som en vind – i vrede] mot Gud (El) och låter sådant prat komma ut från din mun. [14] Vad är en man, att han skulle vara ren, och han som är född av kvinna, att han skulle vara rättfärdig? [15] Se, i sina heliga har han ingen tillit, himlarna är inte rena i hans ögon. [16] Hur mycket mindre den som är avskyvärd och oren (moraliskt korrupt, är härsknad och stinker – hebr. alach), en man som dricker orätt (ondska – hebr. avlah) som vatten. [17] Jag ska visa dig, lyssna till mig och det jag skådat ska jag återberätta för dig. [18] Vilken vis man har berättat om det och inte dolt det från sin far? [19] Till dem, bara (endast) till dem, är landet givet och ingen främling passerar ibland dem. [20] Alla sina dagar våndas den onde med smärta och antalet år som är reserverade till (alternativ översättning: dolda åt) förtryckaren. [21] En skräckens röst är i hans öron, med framgång ska fördärvaren komma över honom. [22] Han tror inte när han återvänder från mörkret att svärdet väntar på honom. [23] Han vandrar hit och dit efter bröd. Var? (Var finns det?) Han vet att hans mörka dagar är i hans hand. [24] Fruktan och trångmål tränger honom, det övermannar honom som en kung redo för krig, [25] eftersom han har sträckt ut sin hand mot Gud (El) och till den Allsmäktige (Shaddaj) i sin styrka. [26] Han [den ogudaktige] springer mot honom [Gud] trotsigt (med styv nacke) med sina tjocka, starka (välvda, rundade) sköldar (hebr. magen). [27] För han har täckt sitt ansikte med fett (fetma, överflöd) och låtit sina höfter bli överviktiga. [28] Och han bor i öde städer, hus som ingen vill bo i, som är redo att bli stenhögar. [29] Han ska inte bli rik, hans ägodelar ska inte bestå och avkastningen ska inte sträcka sig till marken. [30] Han ska inte lämna mörkret, lågan ska torka ut hans grenar och hans muns andedräkt ska tas bort. [31] Låt honom inte lita på tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav) för tomheten (falskheten, fåfängan – hebr. shav) ska bli hans belöning. [32] Hans dag ska inte bli full och hans gren ska vara utan löv. [33] Han ska skaka av sig de omogna druvorna som vinstocken och ska kasta av sig blommorna som olivträdet. [34] De gudlösas församling ska bli öde och eld ska förtära bestickarnas tält. [35] De blir gravida med missfall och föder synd och deras buk förbereder bedrägeri.