Job 16:1-22 SKB

[1] Då svarade Job och sa: [2] Jag har hört allt det här förut, usla tröstare (tröstare som lägger på bördor istället för att lätta dem) är ni alla. [Nu senast har Elifaz pratat, men inte kommit med något nytt, se Job 15:18] [3] När ska vindens ord ta slut? [Elifaz inledde sitt tal med att jämföra Jobs ord med den heta östanvinden, se Job 15:2] Eller vad gör dig sjuk (provocerar, tränger dig – hebr. marats) så att du svarar? [4] Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni, om rollerna var ombytta (ordagrant: om era själar var i min själs ställe), då skulle jag stapla (förena, binda ihop) prat (ord – hebr. milah) mot (över) er och jag skulle skaka mitt huvud mot (över) er [i hån, se Ps 22:8; Jes 37:22; Matt 27:39]. [5] Jag skulle [liksom ni] styrka er med min mun [med ord, men utan hjärta] och mina läppars rörelse (tröst – hebr. nid) skulle dämpa [er sorg]. [Ordet nid används bara här; det delar rot med ord som betyder jämmer och orenhet och det kan vara ett ironiskt ordval.] [6] Om jag talar (hebr. davar), undanhålls (lindras) inte min smärta (sorg – hebr. keev), och om jag upphör [att tala] – vad [vilken del av smärtan] går från mig? [Oavsett om Job talade eller var tyst så fanns smärtan där.] [7] Men nu har jag blivit trött (utmattad) du har ödelagt hela min församling (hebr. edah) [alla runt mig – hela min familj]. [8] Och du griper mig med tvång (tar i kraft; rynkar min hud – hebr. qamat) [ovanligt ord, se Job 22:16] och [mitt lidande] har blivit till ett vittne, min nakenhet (släthet; lögn – hebr. kachash) reser sig upp inom mig och svarar mig rakt i ansiktet. [9] [Job talar nu om Gud i tredje person i starka ordalag som ett vilddjur:] Hans näsa river (sliter i stycken) och jag hatar gnisslet över mig i hans tänder, min fiende vässar sina ögon till (mot) mig. [Vässar (hebr. latash) används i Ps 7:13 om att slipa svärd; här är betydelsen att se intensivt, som ett rovdjur som har satt sin blick på ett byte. Versen beskriver hur Job upplever sig jagad av Gud.] [10] I skam öppnas deras mun på vid gavel över mig [de hånar], min käke blir slagen (med ett dödligt slag), de mobiliserar [blir fulltaliga – hebr. male] tillsammans mot mig. [I Jer 4:5 används hebr. male som en militär term.] [11] Gud (El) har stängt mig med gudlösa (de som inte gör det rätta – hebr. avil) och över min hand kastas (hebr. rata) ondska [plural]. [12] Jag hade det gott (tryggt, välstånd och hälsa – hebr. shalev) men jag blev omintetgjord och greps i min nacke och slogs i bitar. Han gjorde mig till en måltavla, [13] hans skyttar (män med pilar; hebr. rav) omringar (är över) mig, [Guds pilar] genomborrar mina njurar och skonar mig inte, min galla (hebr. merera) utgjuts (hälls) till marken. [14] Han bryter ner mig med rämna på rämna över mitt ansikte, han springer över mig som en mäktig (hebr. gibbor) [en våldsam stridsman]. [15] Jag har sytt säcktyg över min hud, och jag sänker (hebr. alal) mitt horn i stoftet. [Horn är en symbol för styrka.] [16] Mitt ansikte blir rött (”som rött vin” – hebr. chamar) från min gråt, och över mina ögonlock är dödens skugga. [Hebr. chamar delar rot med ett lite mer ovanligt ord för vin (hebr. chemer) som används om rött, oblandat rent vin.] [17] Trots att inget våld i min hand och min bön är ren (moraliskt ren – hebr. zach). [Versen saknar verb, förstärker att Job inte ”gjort” något, se även Ps 24:4.] [18] Jord, täck inte över mitt blod! Och låt inte mitt skrik (rop i förtvivlan – hebr. zeaqa) ha en plats [att vila på]. [19] Även nu, se i himlarna har jag mitt vittne, och min försvarare (hebr. sahed) finns i höjden [plural]. [20] De hånfulla (som föraktar mig) är mina bekanta (hebr. rea) till Gud (Eloha) gråter (droppar) mina ögon, [21] och till en mans (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) förebråelser med Gud (Eloha) och en människas son till hans bekant (granne – hebr. rea), [22] eftersom antalet år kommer och jag ska gå vältrampade stigar utan återvändo.