[1] Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga, [2] han säger: ”HERREN är min tillflykt och min borg, min Gud, som jag förtröstar på.” [3] Han räddar dig från jägarens snara och från dödlig pest. [4] Med sina vingar täcker han dig, under dem finner du tillflykt. Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur. [5] Du behöver inte vara rädd för nattens fasor eller för pilen som flyger på dagen, [6] inte pesten som går fram i mörkret eller plågan som härjar mitt på dagen. [7] Även om tusen faller vid din sida, tiotusen till höger om dig, drabbas inte du. [8] Med egna ögon ska du få se på hur de gudlösa straffas. [9] För du har gjort HERREN till din tillflykt, den Högste till ditt beskydd. [10] Inget ont ska hända dig och ingen olycka komma nära ditt tält. [11] Han ger sina änglar befallning om att skydda dig var du än går. [12] Med sina händer ska de bära dig, så att du inte stöter din fot mot någon sten. [13] Över unga lejon och kobror går du fram, du trampar på vilddjur och ormar. [14] ”Eftersom han älskar mig, ska jag rädda honom. Jag ska skydda honom, eftersom han känner mitt namn. [15] När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i nöden, rädda honom och ge honom ära. [16] Jag ska mätta honom med ett långt liv och låta honom se den räddning jag ger.”
