[1] För körledaren, efter ”Förbundstecknets lilja”. En psalm av Asaf. [2] Israels herde, lyssna, du som leder Josef som en hjord! Du, som tronar över keruberna, träd fram i glans [3] inför Efraim, Benjamin och Manasse. Väck din styrka och kom till vår räddning! [4] Upprätta oss, Gud! Låt ditt ansikte lysa, så att vi blir räddade! [5] HERRE, härskarornas Gud, hur länge ska du vara vred på ditt folks böner? [6] Du har låtit dem äta tårebröd, gett dem tårar att dricka i mängder. [7] Du har gjort oss till ett stridsämne för våra grannar. Våra fiender hånar oss. [8] Härskarornas Gud, upprätta oss! Låt ditt ansikte lysa, så att vi blir räddade! [9] Du tog en vinranka ut ur Egypten, du drev bort folken och planterade den. [10] Du röjde marken och den slog rot, den uppfyllde landet. [11] Bergen täcktes av dess skugga, mäktiga cederträd av dess grenar. [12] Den bredde ut sina grenar mot havet och sina skott ända till floden. [13] Varför har du brutit ner dess murar, så att vem som helst som går förbi kan plocka av den? [14] Vildsvin från skogen slukar i sig den, markens djur äter upp den. [15] Härskarornas Gud, kom tillbaka! Se ner från himlen och ta hand om denna vinranka, [16] den som du med egen hand har planterat och låtit växa åt dig. [17] De har huggit ner den och bränt den, men de ska förgås inför din tillrättavisande blick. [18] Håll din hand över mannen vid din högra sida, den människoson som du har fostrat. [19] Då ska vi inte mer vika bort från dig. Håll oss vid liv så att vi alltid kan åkalla ditt namn. [20] HERRE, härskarornas Gud, låt ditt ansikte lysa, så att vi blir räddade!
