[1] En psalm av Asaf. Gud, främmande folk har angripit din arvedel. De har orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner. [2] De har gett dina tjänares döda kroppar till mat åt himlens fåglar och dina frommas kroppar åt vilda djur. [3] De har utgjutit deras blod som vatten överallt i Jerusalem. Det finns ingen kvar för att begrava dem. [4] Vi föraktas av våra grannar, vi hånas och bespottas av dem som finns runt omkring oss. [5] HERRE, hur länge ska din vrede vara? För evigt? Hur länge ska din svartsjuka brinna som eld? [6] Ös ut din vrede över de folk som inte känner dig, över riken som inte åkallar ditt namn, [7] för de har slukat Jakob och ödelagt hans land. [8] Lasta inte oss för våra fäders synder. Låt oss snart få möta din barmhärtighet, för vi är i stor nöd. [9] Hjälp oss, Gud, du vår räddare, för ditt namns äras skull. Befria oss och sona våra synder för ditt namns skull. [10] Varför skulle folken få säga: ”Var är deras Gud?” Låt det bli känt för folken inför våra ögon hur du hämnas dina tjänares blod! [11] Låt fångarnas klagan få nå fram till dig, skona de dödsdömdas liv med din starka arm. [12] Låt våra grannar få sjufalt igen för att de hånat dig, Herre! [13] Då vill vi, ditt folk och får i din hjord, prisa dig i evighet. Från generation till generation vill vi lovprisa dig.
