[1] En psalm av Asaf. Gud är sannerligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan. [2] Men jag höll på att snava, mina fötter höll på att tappa fästet. [3] Jag var avundsjuk på de högmodiga då jag såg de gudlösas framgång. [4] De slipper svårigheter ända fram till sin död, de är friska och välmående. [5] De råkar inte i människans nöd och plågas inte som andra. [6] Därför är högfärd deras halsband, och våld deras kläder. [7] Ur deras fetma tittar ögonen fram, deras fantasier har ingen gräns. [8] De talar föraktfullt och ondsint. De är högfärdiga och förtrycker andra. [9] De gör anspråk på himlen och talar som om de ägde jorden. [10] Så återvänder hans folk dit och suger åt sig mängder av vatten. [11] De frågar: ”Hur kan Gud veta? Skulle den Högste ha den kunskapen?” [12] Så är det med de gudlösa, ostörda ökar de alltid sin rikedom. [13] Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent och tvättat mina händer i oskuld. [14] Jag har plågats dagen lång, bestraffats var morgon. [15] Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”, skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation. [16] När jag försökte förstå detta var det alltför mödosamt för mig, [17] tills jag kom in i Guds helgedom och insåg hur det går med dessa till slut. [18] Du låter dem vandra på en hal väg, störtar dem i fördärvet [19] och plötsligt går de under. De tar en ände med förskräckelse. [20] Det blir som när man vaknar ur en dröm: Du, Herre, reser dig och föraktar dem som om de vore fantasier. [21] När mitt hjärta var bittert och det sved inom mig, [22] då var jag oförnuftig och ovetande, som ett djur inför dig. [23] Ändå är jag alltid hos dig, och du håller min högra hand. [24] Du leder mig efter ditt råd, och sedan för du mig till härligheten. [25] Vem har jag i himlen utom dig? Och när jag har dig, önskar jag ingenting på jorden. [26] Min kropp och min själ kan tyna bort, men Gud är min inre klippa och min del för evigt. [27] Men de som är långt borta från dig kommer att förgås. Du förgör dem som inte är trogna mot dig. [28] Men det är gott för mig att vara nära Gud. Jag har gjort HERREN Gud till min tillflykt, och jag vill berätta om alla dina gärningar.
