[1] Profetia om Nineve. Boken med en syn av Nahum från Elkosh. [2] HERREN är en svartsjuk, hämnande Gud, HERREN hämnas och är full av vrede. HERREN tar hämnd på sina motståndare och behåller sin vrede mot sina fiender. [3] HERREN är sen till vrede men stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. HERRENS väg går fram i storm och oväder, och molnen är dammet efter hans fötter. [4] Han tillrättavisar havet, han låter det torka ut och floderna sina. Bashan och Karmel vissnar, och Libanons blomning tynar bort. [5] Bergen skakar inför honom, och höjderna smälter ner. Jorden bävar inför honom, världen och alla som bor där. [6] Vem kan bestå inför hans förbittring? Vem uthärdar hans brinnande vrede? Hans vrede brinner som en eld, och klipporna rämnar inför honom. [7] HERREN är god, en fästning på nödens dag. Han tar sig an dem som tar sin tillflykt till honom. [8] Men med en väldig flod utplånar han Nineves plats. Han förföljer sina fiender ända in i mörkret. [9] Vad ni än har för tankar mot HERREN, så ska han göra slut på dem. Nöden ska inte komma två gånger. [10] Som hopslingrade törnen och druckna av vin ska de brinna upp som torr halm. [11] Från dig har det gått ut en man med onda tankar mot HERREN, en ondskans rådgivare. [12] Så säger HERREN: ”Hur starka och många de än är så ska de slås ner och förgås. Jag har plågat dig, Juda, men ska inte plåga dig mer. [13] Nu ska jag bryta sönder det ok han lagt på dig och slita av dina bojor.” [14] HERREN har gett en befallning om dig: ”Det ska inte finnas någon efterkommande som för ditt namn vidare. Ur ditt gudatempel ska jag förstöra alla gudabilder, såväl skurna som gjutna, och jag ska göra i ordning en grav åt dig, för du är värdelös.” [15] Se, över bergen stiger budbäraren fram med goda nyheter och förkunnar fred. Fira dina högtider, Juda, infria dina löften, för den onde ska inte mer invadera dig; han är fullständigt utplånad.
