Lukas 23:1-56 NUB

[1] Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus. [2] Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.” [3] Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.” [4] Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.” [5] Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.” [6] När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” [7] Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem. [8] Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken. [9] Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. [10] Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. [11] Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. [12] Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender. [13] Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket, [14] och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. [15] Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden. [16] Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.” [18] Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” [19] (Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.) [20] Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. [21] Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!” [22] För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.” [23] Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt. [24] Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde. [25] Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville. [26] När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus. [27] En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. [28] Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. [29] Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat. [30] Då ska man säga till bergen: Dölj oss! och till höjderna: Fall över oss! [31] För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?” [32] Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. [33] Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. [34] Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig. [35] Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” [36] Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin [37] och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” [38] Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: DETTA ÄR JUDARNAS KUNG. [39] En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!” [40] Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? [41] Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” [42] Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.” [43] Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.” [44] Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, [45] för solen förmörkades helt. Och förhänget i templet brast i två delar. [46] Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”, och med de orden slutade han att andas. [47] Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” [48] När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. [49] Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop. [50] Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, [51] som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. [52] Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. [53] Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. [54] Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja. [55] Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. [56] Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.