Lukas 2:1-52 NUB

[1] Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. [2] Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien. [3] Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. [4] Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. [5] Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn. [6] Men medan de var där blev det dags för henne att föda, [7] och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset. [8] Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. [9] Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, [10] men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. [11] Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias, Herren. [12] Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” [13] Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud: [14] ”Ära till Gud i höjden, och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.” [15] När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!” [16] Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. [17] Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. [18] Alla förvånades över herdarnas berättelse, [19] men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta. [20] Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem. [21] Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid. [22] När det sedan var dags för föräldrarnas rening enligt Moses lag, tog de med Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. [23] Det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd son som kommer ur moderlivet ska helgas åt Herren. [24] Samtidigt bar de fram offret, som enligt Herrens lag skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor. [25] Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. [26] Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias. [27] Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, [28] tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa: [29] ”Herre, nu kan jag, din tjänare, dö i frid, så som du har lovat! [30] För nu har jag med egna ögon sett din frälsning, [31] som du har berett inför alla folk, [32] ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna och ge ära åt ditt folk Israel.” [33] Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. [34] Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. [35] Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.” [36] Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung [37] och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön. [38] Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas. [39] När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herrens lag föreskriver, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. [40] Där växte pojken upp och blev stark och fylld av visdom. Och Guds nåd var med honom. [41] Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem vid påskhögtiden. [42] Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt. [43] Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. [44] Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var med i ressällskapet. Men sedan började de fråga efter honom bland släktingar och vänner. [45] Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där. [46] Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. [47] Alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och hans svar. [48] Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, så förvånade var de, och Maria sa: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!” [49] ”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” [50] Men de förstod inte vad han menade. [51] Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. [52] Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.