Lukas 1:1-80 NUB

[1] Många har redan åtagit sig att sammanställa en skildring av allt det som har hänt ibland oss, [2] i enlighet med vad vi har fått veta av de ögonvittnen som var med från början och som blev ordets tjänare. [3] Men nu har också jag noga gått igenom alla fakta ända från början och bestämt mig för att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, [4] för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått. [5] När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans hustru Elisabet var en ättling till Aron. [6] De var båda rättfärdiga inför Gud och levde klanderfritt efter alla Herrens bud och föreskrifter. [7] De hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla. [8] Men en dag, när Sakarias avdelning var i tjänst och han tjänstgjorde som präst inför Gud, [9] och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i Herrens tempel och tända rökelse, blev Sakarias utvald. [10] Under tiden som rökelseoffret pågick stod allt folket utanför och bad. [11] Då fick han se en ängel från Herren stå till höger om rökelsealtaret. [12] Sakarias blev förskräckt vid den synen och greps av fruktan. [13] Men ängeln sa till honom: ”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Du och din hustru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes. [14] Han ska bli till glädje och lycka för dig, och många ska glädja sig över hans födelse. [15] Han ska bli stor inför Herren. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av den heliga Anden redan i moderlivet. [16] Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. [17] Han ska gå framför honom i Elias ande och kraft. Han ska vända fädernas hjärtan till deras barn och de upproriska till ett rättfärdigt sinnelag, för att förbereda åt Herren ett folk som är berett.” [18] Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju en gammal man och min hustru är till åren.” [19] Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står inför Gud. Jag är utsänd för att tala till dig och meddela denna glada nyhet. [20] Men du ska bli stum och inte kunna tala förrän detta inträffar, eftersom du inte trodde på mina ord. De ska gå i uppfyllelse när tiden är inne.” [21] Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge. [22] Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. Han förblev stum. [23] När Sakarias hade avslutat sin tjänstgöring, vände han tillbaka hem. [24] Och strax efteråt blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. Hon sa: [25] ”Tänk vad Herren har gjort med mig. Han har sett till mig, så att jag slipper min skam bland människor.” [26] I sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel till staden Nasaret i Galileen, [27] till en jungfru som hette Maria och som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids släkt. [28] Ängeln kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du högt benådade! Herren är med dig!” [29] Maria blev förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. [30] Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. [31] Du ska bli med barn och föda en Son, och du ska låta honom heta Jesus. [32] Han ska bli stor och kallas den Högstes Son. Och Herren Gud ska ge honom hans förfader Davids tron. [33] Han ska regera över Jakobs släkt för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.” [34] Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska detta kunna ske? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.” [35] Ängeln svarade: ”Den heliga Anden ska komma över dig och den Högstes kraft vila över dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. [36] Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden. [37] Ingenting är omöjligt för Gud.” [38] Maria sa: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det bli som du har sagt.” Sedan lämnade ängeln henne. [39] Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till en stad i Juda bergsbygd. [40] Hon gick till Sakarias hus och hälsade på Elisabet. [41] När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av den heliga Anden. [42] Hon ropade högt: ”Välsignad är du bland kvinnorna, och välsignat är barnet du bär! [43] Vilken ära för mig att modern till min Herre kommer på besök! [44] I samma stund som jag hörde din hälsning sparkade barnet till av glädje i min mage. [45] Lycklig är den som trodde, för vad Herren har sagt ska gå i uppfyllelse.” [46] Maria sa: ”Jag vill hylla Herren av hela min själ! [47] Min ande jublar över Gud, han som räddar mig! [48] Han har sett till sin ringa tjänarinna. Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig. [49] Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig. Heligt är hans namn. [50] Hans barmhärtighet är stor mot dem som fruktar honom, från generation till generation. [51] Han har utfört väldiga gärningar med sin arm och skingrat dem som har övermodiga tankar i sina hjärtan. [52] Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han. [53] Han mättar de hungriga med sin godhet, men de rika driver han tomhänta bort. [54] Han hjälper sin tjänare Israel och kommer ihåg sin barmhärtighet [55] mot Abraham och hans ättlingar för evigt, som han lovade våra förfäder.” [56] Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem. [57] För Elisabet var det nu dags att föda, och hon fick en son. [58] Hennes grannar och släktingar fick höra om Herrens stora barmhärtighet mot henne, och de gladde sig med henne. [59] På åttonde dagen kom de för att omskära pojken. De ville kalla honom Sakarias efter hans far, [60] men hans mor sa: ”Nej, han ska heta Johannes.” [61] Då sa de: ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” [62] Med hjälp av tecken frågade de då fadern vad han ville att pojken skulle heta. [63] Han bad om en tavla att skriva på, och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” [64] Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud. [65] Alla som bodde däromkring greps av fruktan, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. [66] De som hörde om händelsen lade det på hjärtat och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand var ju med honom.” [67] Och hans far Sakarias fylldes av den heliga Anden och profeterade: [68] ”Välsignad är Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och återlöser det. [69] Han reser en mäktig räddare från sin tjänare Davids ätt, [70] som han för länge sedan lovade genom sina heliga profeter, [71] till räddning från våra fiender, från alla som hatar oss. [72] Han visar barmhärtighet mot våra förfäder och håller sitt heliga förbund, [73] eden han svor vår fader Abraham: [74] att rädda oss från våra fienders hand, så att vi får tjäna honom utan fruktan, [75] i helighet och rättfärdighet inför honom så länge vi lever. [76] Och du, mitt barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom. [77] Så ska hans folk veta att räddningen är här med förlåtelse för deras synder. [78] För på grund av vår Guds innerliga barmhärtighet ska en soluppgång komma ner till oss från höjden [79] och lysa över dem som lever i mörker och dödens skugga och leda våra steg in på fridens väg.” [80] Pojken växte sedan upp och blev andligt stark. Han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle träda fram inför Israel.