[1] Det finns gruvor med silver och platser där guld renas, [2] man gräver fram järn ur jorden och smälter koppar ur malm. [3] Människan sätter en gräns för mörkret, tränger in sig i det yttersta djupet, till stenen i den svartaste natten. [4] Långt från människoboningar spränger man schakt, där ingen går svingar man sig över avgrunden, långt borta från människor. [5] Jorden som ger föda förvandlas där nere som av eld. [6] Safirer kommer från dess stenar, och guldklimpar finns i gruset. [7] Ingen rovfågel känner till den dolda stigen, den kan inget falköga upptäcka. [8] Inget stolt rovdjur har någonsin trampat på den, inget lejon har gått där. [9] Men människan kan ge sig på den hårda klippan och vända berggrunden ut och in. [10] Hon spränger tunnlar in i klipporna och ser med egna ögon alla slags dyrbara skatter. [11] Hon dämmer upp vattenströmmar och för upp i ljuset det som var dolt. [12] Men var kan man finna visheten? Var finns insiktens boning? [13] Hon vet inte dess boplats, och man finner den inte i de levandes land. [14] ”Här finns den inte”, säger djupet, och havet svarar: ”Inte heller här finns den.” [15] Visheten kan inte köpas för guld, och silver kan inte vägas för betalning för den, [16] inte heller kan den köpas för guld från Ofir eller för dyrbar onyx eller safir. [17] Den är värdefullare än guld och kristall, den kan inte bytas ut mot juveler infattade i guld. [18] Korall och kristall kan inte nämnas, och visheten är mer värd än rubiner. [19] Topas från Kush kan inte mäta sig med den, och inte heller kan den köpas med renaste guld. [20] Varifrån kommer då visheten? Var bor förmågan att förstå? [21] Den är gömd för allt levande, inte ens fåglarna i skyn kan se den. [22] Avgrunden och döden säger: ”Vi har bara hört ryktas om den.” [23] Bara Gud känner vägen till den, han vet var dess boning är. [24] Hans blick når jordens ändar, han ser allt under himlen. [25] Han vägde upp vinden, han bestämde måtten för vattnen. [26] Han gav regnet dess lagar och visade blixten dess väg. [27] Han såg då på visheten, granskade den, ställde fram den och utforskade den. [28] Och han sa till människan: ”Att frukta Herren är vishet, och att fly det onda är förstånd.”
