[1] Profetia om Damaskus: ”Se, Damaskus ska inte längre vara en stad, bara en hög ruiner. [2] Aroers städer är övergivna. Där lägger sig hjordar, och ingen skrämmer dem. [3] Efraims befästa stad ska försvinna, likaså Damaskus kungamakt och det som finns kvar av Aram. Det ska gå med dem som med israeliternas härlighet,” säger härskarornas HERRE. [4] ”Jakobs härlighet ska förblekna den dagen och hans fetma smälta bort. [5] Det blir som när skördemannen samlar ihop säd och med sin arm skär av axen, som när man plockar ax i Refaimdalen. [6] Bara en efterskörd blir kvar, som när man slår ett olivträd – två eller tre i trädets topp och fyra eller fem på grenarna, säger HERREN, Israels Gud.” [7] Då ska människorna se på sin Skapare och rikta sina blickar mot Israels Helige. [8] De ska inte längre vända sig till de altaren som de själva har tillverkat och inte se på det som de gjort med sina egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna. [9] Den dagen ska deras befästa städer ligga övergivna i skogen och undervegetationen, så som de som en gång övergavs för Israels skull. Allt ska ödeläggas. [10] För du har glömt din frälsnings Gud, inte kommit ihåg den klippa som är din fästning. Du planterar ljuvliga plantor av finaste sort från främmande länder. [11] Samma dag som du planterar dem börjar de spira och skjuta nya skott. Men ändå uteblir skörden när plågans dag kommer med sin outhärdliga smärta. [12] Hör hur folkmassorna larmar, som havets brus är deras rop! [13] Som bruset av stora vatten är folkets raseri, men han tillrättavisar dem, och de flyr långt bort, likt agnar för vinden på bergen, ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen. [14] På kvällen väntar skräck, i gryningen är de borta. Detta är våra plundrares del och våra rövares lott.
