[1] När jag helar Israel avslöjas Efraims synd och Samariens brott. För de handlar bedrägligt, tjuvar bryter sig in och rövarband härjar där ute. [2] Men innerst inne tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. Nu omges de av sina förbrytelser som är uppenbara för mig. [3] Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna. [4] De är äktenskapsbrytare allesammans, heta som bagarens ugn, som han slutar elda från det han blandar degen tills den har jäst. [5] På vår kungs högtidsdag drack furstarna sig febersjuka av vin. Själv räckte han bespottarna handen. [6] De låter sig närmas, deras hjärtan är som en ugn, fulla av intriger. Hela natten sover deras bagare men flammar upp på morgonen som en eldslåga. [7] Alla är de heta som en ugn, de förtär sina domare och deras kungar faller, men ingen av dem åkallar mig. [8] Efraim beblandar sig med andra folk. Efraim är en brödkaka som inte vänts. [9] Främlingarna har förtärt hans styrka men det förstår han inte. Han har blivit gråhårig, men det inser han inte. [10] Israels stolthet vittnar mot honom, men ändå vänder de inte tillbaka till HERREN, sin Gud, eller söker honom i allt detta. [11] Efraim är som en enfaldig, vettlös duva. De ropar på Egypten, de går till Assyrien. [12] När de går kastar jag mitt nät över dem, drar ner dem som fåglar ur skyn, och fångar dem när jag hör dem flockas. [13] Ve dem, de som har flytt bort från mig! Fördärv över dem, för de har vänt sig mot mig! Jag ville befria dem, men de har talat lögner mot mig. [14] De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar från sina bäddar. De kommer samman för säd och vin men vänder sig bort från mig. [15] Jag har fostrat dem och gjort dem starka, men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag. [16] De vänder sig, men inte uppåt. De är som en obrukbar pilbåge. Deras furstar ska falla för svärd för sina fräcka tungors skull, och hela Egypten ska håna dem.
