2 Samuelsboken 2:1-32 NUB

[1] Efter en tid frågade David HERREN: ”Ska jag flytta tillbaka till Juda?” ”Ja”, svarade HERREN. ”Till vilken stad ska jag flytta?” frågade David. HERREN svarade: ”Till Hebron.” [2] David flyttade då dit med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, Navals änka från Karmel. [3] Han tog också med sig sina män och deras familjer och de bosatte sig i städerna runt Hebron. [4] Männen i Juda kom sedan dit och smorde David till kung över hela Juda. När David hörde att männen i Javesh i Gilead hade begravt Saul, [5] skickade han dem detta budskap: ”HERREN ska välsigna er för den trohet ni visat mot er herre Saul genom att begrava honom. [6] HERREN ska vara nådig och trofast mot er. Också jag ska belöna er, eftersom ni handlat som ni gjort. [7] Fortsätt vara starka och modiga! Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.” [8] Men Avner, Ners son och Sauls överbefälhavare för hären, hade fört Sauls son Ish-Boshet till Machanajim [9] och gjort honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och över hela Israel. [10] Han var fyrtio år gammal när han blev kung och han regerade i två år. Under denna tid förblev endast Judas stam trogen David [11] och han regerade över Juda i Hebron i sju år och sex månader. [12] Avner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets trupper från Machanajim till Givon. [13] Joav, Serujas son, drog ut med Davids trupper. De möttes vid Givons damm och slog sig ner på var sin sida om dammen. [14] Då sa Avner till Joav: ”Vi låter några av våra unga soldater mötas man mot man inför oss!” Joav gick med på det, [15] och tolv män ställde upp från Benjamins stam för Ish-Boshet och tolv män för David. [16] Var och en grep sin motståndare i huvudet och stack sitt svärd i hans sida. Samtliga dog. Denna plats i Givon har sedan dess kallats Svärdseggarnas åker. [17] Striden som då började blev mycket hård, men Avner och Israels män besegrades av Davids trupper. [18] Serujas tre söner, Joav, Avishaj och Asael, var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en gasell på fältet, [19] och han förföljde Avner utan att vika från honom åt något håll. [20] Avner vände sig om och ropade: ”Är det du, Asael?” ”Ja, det är det”, ropade Asael tillbaka. [21] ”Jaga någon annan, angrip någon av de yngre och ta hans rustning!” skrek Avner. Men Asael fortsatte att förfölja honom. [22] Då ropade Avner: ”Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joav i ögonen om jag var tvungen att döda dig!” [23] Men Asael vägrade vända om och då genomborrade Avner honom i buken med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg. [24] Men Joav och Avishaj förföljde Avner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Giach längs vägen till Givons öken. [25] Avners trupper från Benjamins stam grupperade sig bakom honom på kullens topp [26] och Avner ropade ner till Joav: ”Måste vi fortsätta att döda varandra i all evighet? Förstår du inte att det kommer att sluta med katastrof? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?” [27] Joav ropade tillbaka: ”Så sant Gud lever, om du inte hade sagt något skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen!” [28] Han blåste sedan i sitt horn och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde. [29] Den natten återvände Avner och hans män genom Jordandalen och gick över floden. De marscherade hela förmiddagen ända till Machanajim. [30] Joav och hans män återvände också hem och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael. [31] Men själva hade de dödat 360 män från Benjamins stam som hade varit med Avner. [32] Joav och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom i hans fars grav. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.