[1] Något senare kom HERRENS ord till Abram i en syn: ”Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld och ska ge dig rik belöning.” [2] Men Abram svarade: ”Herre, HERRE, vad kan du ge mig? Jag går ju bort barnlös. Min tjänare Elieser från Damaskus kommer att ärva mig.” [3] Abram sa vidare: ”Du har ju inte gett mig några barn. Då blir det min tjänare som ärver mig.” [4] Då kom HERRENS ord till honom igen: ”Nej, din tjänare kommer inte att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva dig.” [5] Sedan förde Gud ut Abram och sa till honom: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Så talrika ska dina efterkommande bli.” [6] Och Abram trodde HERREN, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. [7] Han sa till honom: ”Jag är HERREN, som förde dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som egendom.” [8] Men Abram svarade: ”Herre, HERRE, hur kan jag veta att jag ska få det här?” [9] Då sa Herren till honom att hämta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva. [10] Abram hämtade djuren och styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte. [11] Och när rovfåglar angrep de slaktade djuren, schasade Abram bort dem. [12] När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och ett fruktansvärt, skrämmande mörker kom över honom. [13] Då sa Herren till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. [14] Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar, och efter det ska de gå därifrån med stora rikedomar. [15] Själv kommer du att dö i frid och begravas hos dina fäder vid hög ålder. [16] I den fjärde generationen ska dina ättlingar komma tillbaka hit, för amoréerna kommer inte att ha fyllt sina synders mått förrän då.” [17] När solen gick ner och det blev mörkt, syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna. [18] Den dagen upprättade HERREN detta förbund med Abram: ”Jag ger detta land till dina ättlingar, ända från Egyptens flod till den stora floden Eufrat, [19] kenitéernas, kenisséernas, kadmonéernas, [20] hettiternas, perisséernas, refaéernas, [21] amoréernas, kanaanéernas, girgashéernas och jevuséernas land.”
