Psaltaren 77:4 SKB

[4] När jag kommer ihåg (tänker på) Gud (Elohim), måste jag stöna och jämra mig, när jag begrundar (tänker, reflekterar) blir min ande försvagad. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Denna vers är gåtfull, hur kan det vara plågsamt att komma ihåg Gud, det borde ju ge hopp! När Asaf tänker på Gud, kan det syfta på Guds karaktär och helighet i förhållande till hans egen bräcklighet, men också på tidigare ingripanden av Gud i hans eget liv och sitt folk. I den jämförelsen ser den nuvarande situationen hopplös ut, Gud upplevs långt borta och det blir smärtsamt att se den kontrasten.]