Psaltaren 50:1-23 SKB

[1] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, denna och Ps 73-83.] ______ Gud (El), Herrarnas Gud (Elohim Jahveh) [Gudarnas gudar – den mäktige Guden], har talat och kallat (namngett) jorden från solens uppgång till dess nedgång [från öst till väst – över hela jorden]. [Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande. Kombinationen av Guds namn El Elohim Jahveh är ovanlig, se även vers 14 och 22.] [2] Från Sion [templet i Jerusalem], skönhetens fulländning, har Gud (Elohim) strålat fram (visat sig i glans), [3] vår Gud (Elohim) kommer och han tiger inte (kan inte tiga). En förtärande eld stormar kraftigt framför honom och runt omkring honom. [4] Han kallar på himlarna däruppe och på jorden, till att döma sitt folk. [Himlarna och jorden är Guds vittnen när han dömer, se 5 Mos 32:1.] [5] Samla mina heliga till mig, dem som har ingått förbund med mig genom ett offer. [6] Himlarna berättar om hans rättfärdighet, för Gud (Elohim) själv är domare. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [7] [Vers 7-15 riktar sig till folket i stort:] Hör mitt folk och jag ska tala, Israel och jag ska vittna mot dig. Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag. [8] Jag tillrättavisar dig inte för dina offer, dina brännoffer är ständigt inför mig. [9] Jag har inget behov av en tjur från ditt hus, eller boskap från din fålla. [10] Alla skogens djur är mina, boskapen på tusen kullar. [Ett uttryck för att allt levande tillhör Gud, han har ju skapat allting till sig själv.] [11] Jag känner alla bergets fåglar och fältets vilda djur är mina. [12] Om jag blev hungrig, skulle jag inte säga det till dig [Israel], världen tillhör mig och allt som finns i den. [Ps 24:1; 89:12] [13] Äter jag tjurars kött eller dricker jag getters blod? [14] Offra tacksägelsens offer till Gud (Elohim) [3 Mos 7:11-18] och uppfyll dina löften till den Högste (Elion). [15] Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter], jag ska befria dig och du ska ära mig. [16] [Vers 16-23 riktar sig personligt:] Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim): ”Vad gör du (vad har du för dig)? Räknar (återger) du mina förordningar (ordagrant ”saker inristat” – hebr. chukim) och tar mitt förbund i din mun? [Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför 2 Tim 3:5.] [17] Du hatar tillrättavisning och kastar mitt ord bakom dig (vänder ryggen till det). [18] När du ser en tjuv är du belåten med honom, och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare. [19] Du har öppnat din mun för ondska, och din tunga främjar svek och bedrägeri. [20] Du sitter och talar mot din broder, skvallrar om din egen mors son. [21] Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst? Du tänker att jag är likadan som du, men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon. [22] Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden], annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig. [23] Ett lovets offer ärar mig, och till den som styr sina steg rätt ska jag visa Guds (Elohims) frälsning.”