Psaltaren 49:1-21 SKB

[1] Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av Korachs söner, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. ______ [2] Hör detta alla folk (stammar – hebr. am), lyssna (ge ert öra – lystring, hör upp) alla livsspann (alla som glider förbi, lever i världen – hebr. cheled) [allt liv som passerar], [3] både mänsklighetens söner (”låga” – hebr. bene adam), som mäns söner (”höga” – hebr. bene ish) [alla], såväl rik som fattig. [4] Min mun ska tala visdom, mitt hjärtas begrundan (tanke) ska vara förstånd. [5] Jag vill böja mitt öra till ordspråk (visa ord – hebr. mashal) [talesätt med många bottnar; ibland även profetiska ord], jag vill förklara (öppna) mina mysterier (mörka och förbryllande ord) vid kinnor-harpan (kitharan – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2]. [6] Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider, när mina förföljares ondska omger mig, [7] de som förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga), och skryter över sina stora rikedomar? [8] Ingen människa kan rädda sin broder, man kan inte betala en tillräckligt stor lösensumma till Gud (Elohim). [9] Lösensumman för ett människoliv är för hög (kostsam), det går inte att betala ett pris [10] för att få leva för evigt och undgå att se graven. [11] Det är faktiskt så att även de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.] På samma sätt kommer också dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn]. [12] De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt, att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation, de uppkallade platser (landområden) efter sina namn. [I stället blir graven deras eviga boning.] [13] [Refräng:] En människa i allt sitt välstånd (rikedom) förblir knappast (övernattar knappast – hebr. bal lon), hon liknar (hebr. mashal) boskapen som förgår. [Refrängen återkommer med en liten variation i slutet på psalmen, se vers 21. Liknar (hebr. mashal) har samma rot som ordspråk i vers 5.] [14] Detta är vägen (slutresultatet) för dem som (dåraktigt) litar till sig själva, och dem [deras efterföljare] som godkänner (gläder sig i; har mänsklig godtycklig nåd i – hebr. ratsah) deras tal [deras stora mun]. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [15] Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), med döden som sin herde. De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in]; deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket), långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus]. [16] Men (ja) Gud (Elohim) ska återlösa mitt liv (min själ) från Sheols (underjordens) makt (kraft, hand), för han ska ta emot (ta upp) mig. [Samma ord som när Gud ”tog” Henok, se 1 Mos 5:24.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [17] Frukta inte när en människa blir rik, och hans hus (familj, ägodelar) växer i härlighet [och hans inflytande ökar, se vers 6-7], [18] för när han dör kan han inte ta någonting med sig, hans härlighet följer inte efter honom ner. [19] Även om han prisar sig själv under livet [Ps 10:3; Luk 12:19] – andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl – [20] men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven], de ska aldrig mer se ljuset. [21] [Refräng:] En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd (har ingen urskiljning – hebr. lo bin), hon liknar (hebr. mashal) boskapen som förgår. [Refrängen är nästan identisk med vers 13. Psalmisten byter ut en fras, ”knappast förbli/övernatta” i vers 13 till att här istället vara ”utan förstånd/urskiljning”. Det betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd som kan försvinna över en natt, se Luk 12:20.]