Job 33:1-33 SKB

[1] Eliho tog till orda och sa: Och likväl Job, jag ber dig, lyssna till mitt prat (hebr. milah) och alla mina ord (hebr. davar). [2] Se, jag ber dig, jag har öppnat min mun, min tunga har talat i min gom. [3] I mitt hjärtas uppriktighet (ärlighet, rättframhet – hebr. josher) säger jag, och det mina läppar vet (är intimt förtrogna med) ska de tala (flöda fram från hjärtat – hebr. malal) klart (rent, sant, tydligt). [Ovanligt ord för att tala från hjärtat, se även Job 8:2.] [4] Guds (Els) Ande har skapat mig och den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande har gett mig liv. [5] Om du kan bemöta mig, gör dig redo inför mig och framställ din sak. [6] Se, jag är, som din mun (vi är lika), till (inför) Gud (El), från lera är jag formad, även jag. [7] Se, min skräck ska inte göra dig rädd, mitt tryck ska inte vara tungt över dig. [8] Men du [Job] sa inför mina öron, så lydde babblet (pratet – hebr. milah) jag hörde: [9] ”Jag är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och utan synd, jag är rentvättad (hebr. chaf) och utan skuld. [10] Men se, han [Gud] är avståndstagande (hindrar och håller tillbaka – hebr. tenoa) mig, han räknar mig som sin fiende. [11] Han sätter mina fötter i boja (stock), han vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)” [Eliho hade säkert Jobs ord från Job 13:27 i åtanke, versen är identisk förutom du/han.] [12] Se, vad gäller detta har du inte rätt [Job] – det är mitt svar till dig, för Gud (Eloha) är större än en [bräcklig] människa (hebr. enosh). [13] Varför (av vilken anledning) tvistar du med (motsätter du dig – hebr. riv) honom, för att han inte ger ett enda ord till svar? [Ett av svaren på att Gud inte alltid förklarar sig för människor finns i Jes 55:8-9.] [14] För Gud (El) talar ibland på ett sätt, ibland på ett annat, utan att man ser (bryr sig om) det. [Nu följer två sätt som Eliho säger att Gud talar på: drömmar (vers 15-18) och lidande (vers 19-22).] [15] I drömmen, i en syn om natten, när sömnen fallit tung över människorna och de slumrar i sin bädd, [16] då avtäcker han människornas öron och bekräftar deras förmaningar (hebr. mosar), [17] för att hindra människan (hebr. adam) från en ogärning och hålla högmodet borta från en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever). [18] Han bevarar hennes liv (själ) från graven och hennes liv från att gå (genomborras) av vapen (”något som kastas” – hebr. shelach). [Eliho fortsätter dela sina tankar. Om inte någon lyssnar på Guds varningar under natten kommer Gud straffa (Job 36:10) för att få uppmärksamhet.] [19] Han tuktas med plågor på sin sjukbädd och med ständiga smärtor i benen. [20] Så han får avsmak för bröd (mat), han avskyr den föda han älskade. [21] Hans kött tärs bort tills inget finns kvar, hans ben blottas (som en kal höjd) som förr inte syntes. [22] Hans liv (själ) närmar sig graven, hans liv dödens budbärare (ordagrant: ”till döden” – hebr. le mot). [Eliho tar nu upp två undantag: En ängel kan gripa in (vers 23-25) och människan kan be till Gud (vers 26-28).] [23] Men om det finns en ängel, som vakar över honom, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får berätta för människan om hennes uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher), [24] då förbarmar han [Gud] sig över honom och säger: ”Friköp (lös ut) honom från att fara ner i graven, jag har funnit lösen för honom.” [25] Då får hans kropp ny ungdomskraft, han blir på nytt som i sin ungdoms dagar. [26] Han ber till Gud (Eloha) och han visar nåd (hebr. ratsah) mot honom, han får se hans [Guds] ansikte med jubel. Och han [Gud] återupprättar människans rättfärdighet. [27] Han sjunger då [upprättad] inför människorna: ”Jag syndade och förvrängde det rätta, men jag fick inte vad jag förtjänade. [28] Han friköpte mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från att hamna i fördärvet, och mitt liv ska se ljuset.” [29] Se, allt detta gör Gud (El) [talar genom drömmar och plågor, vers 15-22] både två och tre gånger med en stridsman (hebr. gever). [30] för att återföra hans liv (själ) från graven och låta livets ljus stråla över honom. [Vers 29 och 14 formar en inclusio med frasen ”en och två”, och här ”två och tre”. Detta ramar in hela denna sektion (vers 12-30) där Eliho svarar Job.] [31] Lyssna, Job! Hör på mig! Håll tyst, så jag får tala. [32] Om du har något babbel (hebr. milah) att bemöta mig med (ge tillbaka till mig), tala, för jag vill gärna ge dig rätt. [33] Om inte, lyssna du då till mig. Håll tyst, jag ska lära dig vishet. [Eliho lämnar bara två alternativ till Job – var tyst eller omvänd dig. Job väljer tystnad, för inget svar kommer mellan kapitel 33 och 34. Det är en ton av ungdomlig arrogans (Job 32:6) i hela Elihos tal. Det ska noteras att varken här eller någon gång senare i Elihos långa anförande ända till och med kapitel 37 svarar Job honom en enda gång.]