Job 31:1-40 SKB

[1] Jag skar ett förbund (slöt ett kontrakt) med mina ögon, hur skulle jag då kunna tänka på (se på, låta tanken vandra iväg, fantisera om) en jungfru (ung kvinna)? [Här handlar det inte bara om handlingar (vers 9-12) utan också om tankar, se Ords 6:25; Matt 5:28.] [2] Och vilken är Guds (Elohims) del ifrån ovan och arvet från den Allsmäktige (Shaddaj) från höjden? [3] Är det inte olycka till förvrängaren och katastrof till den som gör falskhet (ordagrant tomhet, det som ingenting är)? [4] Har inte han sett mina vägar och räknat mina steg? [5] Om jag har vandrat med fåfängan och min fot har hastat till bedrägeri – [6] låt mig bli vägd på rättvisans våg, och Gud (Elohim) känner (är intimt förtrogen med) min oskuld. [Job 23:10; 27:5, 6] [7] Om mitt steg har vänt bort från vägen och mitt hjärta vandrar efter mina ögon [Hes 6:9], och om någon fläck klamrar sig fast vid mina händer, [8] låt mig då så och låt någon annan äta, ja, låt frukten från mitt fält bli uppryckt. [3 Mos 26:16] [9] Om mitt hjärta har lockats till en kvinna och jag har legat på lur vid min grannes dörr, [10] låt då min hustru mala åt någon annan och låt andra böja sig över henne [Jer 8:10]. [11] Eftersom det är ett avskyvärt brott, det är en synd som ska straffas av domaren. [12] Eftersom det är en eld som slukar ända till Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats) [Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11] och skulle utplåna all min tillväxt. [13] Om jag skulle förakta min tjänares eller min tjänarinnas sak när de tvistar med mig [5 Mos 24:14, 15], [14] vad skulle jag då göra när Gud (Elohim) reser sig? Och när han kommer ihåg, vad ska jag svara honom? [15] Har inte han som har skapat mig i livmodern skapat honom? Och har inte den Ende skapat oss i livmodern? [16] [Som respons på Elifaz anklagelser i Job 22:7-9 att han skulle ha förtryckt de fattiga säger nu Job:] Om jag har undanhållit något som den ringe önskar, och om mina ögon har fått änkan att misslyckas [Job 29:12], [17] eller har ätit min smula (mat, oavsett hur lite) själv (ensam) och den faderlöse inte har ätit av den – [18] för från min ungdom växte han upp, med mig som en far och jag har varit hennes vägledare från min mors sköte (livmoder). [19] Om jag har sett någon vandrare i behov av kläder eller att en behövande inte har något att skyla sig med, [20] om hans länder inte har välsignat mig och om han inte blivit varm av ullen från mina får, [21] om jag har lyft upp min hand mot den faderlöse, eftersom jag i porten såg min hjälp, [22] låt då mina skuldror falla loss från skulderbladen och mina armar brytas loss från skelettet. [23] Olycka från Gud (Elohim) var en skräck för mig och på grund av hans majestät kan jag inte göra något. [24] Om jag har satt mitt hopp till guld och har sagt till det fina guldet: ”Du är min trygghet”, [25] om jag gladde mig därför att min rikedom var stor (hebr. rav) och för att min hand har fått mycket (stor volym – hebr. kabir), [26] om jag såg solen när den sken eller månen vandra i klarhet, [27] och mitt hjärta i hemlighet har blivit lockat och min mun har kysst min hand, [28] även detta en synd som ska straffas av domaren [jfr vers 11], eftersom jag då förnekat (bedragit, ljugit för) Gud (Elohim) som är därovan (från ovan). [Gud är högre än sol och måne som människor är frestade att tillbe.] [29] Om jag gläder mig åt att han som hatar mig blir fördärvad, eller jublar när ondska blir funnen hos honom – [30] och inte avhåller min mun från att synda genom att uttala en förbannelse över hans själ (liv). [31] Om inte de vuxna i mitt tält säger: Vem kan finna någon som inte har blivit mätt av hans kött? [32] Främlingen bor inte på gatan, mina dörrar har jag öppnat mot gatan. [33] Om jag på människors sätt har dolt mina överträdelser genom att gömma dem i famnen, [34] eftersom jag fruktade för skarorna och de mest föraktade familjerna skrämde mig, så att jag teg och inte gick ut genom dörren. [35] Vem ger till mig, lyssnar till mig, se mitt märke (avtryck, signatur, autograf). Låt den Allsmäktige (Shaddaj) svara (se, uppmärksamma) mig. Och bevisa i skrift en man, min motståndare. [36] Om jag inte kan bära det på min skuldra ska jag binda det vid mig som en krona. [37] Jag ska berätta för honom antalet av mina steg, som en furste ska jag gå nära honom. [38] Om mitt land ropar mot mig och dess plogfåror gråter tillsammans, [39] om jag har ätit dess frukt (styrka – hebr. koach) utan silver [ge betalning] och har fått dess ägare (herrar) att bli missnöjda (ordagrant: utsläckt deras själ), [40] låt tistlar växa istället för vete och skadlig vass istället för korn. Här slutar Jobs ord.