Hosea 9:1-17 SKB

[1] Fröjda dig inte, Israel, som folken i triumf, för du har gått på avvägar från din Gud (Elohim), du har älskat en betald prostituerad på alla tröskgolv. [2] Tröskgolvet och vinpressen ska inte ge dem mat och det nya vinet ska fattas henne. [3] De ska inte bo i Herrens (Jahvehs) land, utan Efraim ska återvända till Egypten och de ska äta oren mat [3 Mos 11] i Assyrien. [4] De ska inte utgjuta drickoffer till Herren (Jahveh) inte heller ska de behaga honom. Deras offer ska för dem vara som sorgens bröd [5 Mos 26:14], allt som de äter av det ska vara förorenat [eftersom det har vidrörts av någon som rört vid en död kropp, se 4 Mos 19:22], för deras bröd ska vara för deras hunger, det ska inte komma in i Herrens (Jahvehs) hus. [5] Vad ska ni göra på högtidsdagen, på dagen för Herrens bestämda högtider [3 Mos 23]? [6] För se, de har gått iväg från förödelse, Egypten har samlat upp dem, Mof [Memfis, längs med Nilens västra strand, 2 mil söder om det moderna Kairo] ska begrava dem. Deras dyrbara skatter av silver ska nässlor inta och törne ska vara i deras tält. [7] Hemsökelsens dagar har kommit, avlöningsdagarna har kommit – Israel ska veta (känner till, kommer bli intimt förtrogen med) det. Profeterna är dårar, människans ande är galen, för mängden av dina överträdelser är fiendskapen stor. [8] Efraim är en väktare med min Gud (Elohim), profeten är en fågelfångares snara på alla hans [Efraims] vägar. Fiendskap i hans Guds (Elohims) hus. [9] De har bedragit sig själva grundligt – som i Givas dagar [Dom 19-20]. Han ska komma ihåg deras överträdelse. Han ska straffa deras synd. [10] Jag fann Israel som vin i öknen, jag såg era fäder som den första skörden på fikonträdet hennes första vår, men så snart som de kom till Baal-Peor avskilde de sig till de skamliga tingen och blev lika avskyvärda som det de älskar. [11] Efraims ära ska flyga iväg som en fågel, där ska inte vara någon födsel och ingen med barn och ingen befruktning. [12] Även om de uppfostrar sina barn ska jag ta dem ifrån dem så att inte en enda människa lämnas kvar. Ve över dem när jag lämnar (överger) dem! [13] Efraim är som Tyros som jag har sett planterad på en skön plats, men Efraim ska föda fram sina barn till en slaktare. [Först som barnoffer till avguden Baal, sedan till Assyrien, se Hos 14:1.] [14] Ge dem, Herre (Jahveh) [Meningen avslutas inte. Den är en s.k. aposiopesis. Det blir en känsloladdad tystnad, Hosea funderar innan han fortsätter att tala Guds profetiska ord igen.] Ge dem en ofruktsam livmoder och torra bröst (som inte kan dia). [15] All deras ondska är i Gilgal, för där hatade jag [Herren] dem. För ondskan i deras gärningar ska jag driva ut dem ur mitt hus. Jag ska inte älska dem längre, alla deras furstar är upproriska. [16] Efraim är slagen, deras rot är uttorkad, de ska inte bära någon frukt, även om de föder, ska jag [Herren] slå deras älskade livsfrukt. [17] Min Gud (Elohim) ska kasta bort dem eftersom de inte lyssnar till honom, och de ska bli kringvandrare bland hednafolken (länderna).