[1] Sätt shofaren till din mun [för att varna och gör folket redo för strid]. Som en örn kommer han mot Herrens (Jahvehs) hus [troligtvis Assyrien, se även Dan 7:4], eftersom de har överträtt mitt förbund och avfallit från min undervisning. [2] De [Israel] ska ropa till mig: ”Min Gud (Elohim). Vi, Israel, känner (är intimt förtrogen med) dig.” [Detta kan vara korta böner som framfördes på dessa offerhöjder. De var säkra på att de kände Herren, vilket de inte alls gjorde, se Joh 8:39.] [3] Israel har kastat av sig det som är gott, fienden ska jaga honom. [4] De har insatt kungar men inte från mig (utan att rådfråga mig), de har gjort sig furstar och jag känner dem inte. [1 Kung 11-12, med några få undantag som Jerobeam (1 Kung 11:29-40) och Jehu (2 Kung 9:1-3).] Av deras silver och deras guld har de gjort dem, avgudar som kan huggas bort. [5] Samarien, din kalv är nedkastad. [2 Mos 32; 1 Kung 12:26-30] Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge ska ni vara oförmögna till oskuld? [6] För från Israel är också detta [denna kalv], hantverkaren gör det men det är ingen gud. Samariens kalv ska brytas i flisor. [7] För de sår vind och de ska skörda virvelvindar, det har ingen stjälk, axet ger inte något mjöl, om det ger något ska främlingar svälja det. [8] Israel är uppslukat, nu har de blivit bland hednafolken som värdelösa verktyg. [9] För de har gått till Assyrien som en ensam vildåsna för sig själv, Efraim har köpt (betalt en prostituerads lön – hebr. tanah) älskare. [10] Fastän de köper [prostituerade tjänster] från hedningarna, ska jag samla ihop dem [hednafolken till att strida mot Israel], så att de börjar förminskas under bördan av kung och furstar [med skatter och militärtjänst, se 2 Kung 15:19-20]. [11] Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd, altaren har blivit till synd för honom. [12] Trots att jag skriver så mycket av min undervisning till honom, räknas de som främlingar. [13] Offer är gåvor till mig. Ska de offra kött och sedan äta det? Herren (Jahveh) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) till dem. Nu kommer han ihåg deras överträdelse och straffar deras synd. De ska återvända till Egypten. [14] För Israel har glömt sin Skapare och byggt palats och Juda har förökat befästa städer, men jag ska sända en eld över hans städer och den ska uppsluka dess fästningar.