[1] När Israel var en ung man älskade jag honom som en son, och ut ur Egypten (belägring, inträngdhet – hebr. Mitsrajim) kallade jag min son. [2] Men ju mer jag kallar på dem, desto längre bort går de från mig. De offrar till baalsgudarna och tänder offereldar till avgudar. [Baal var en kanaaneisk avgud, i de religiösa riterna ingick mänskooffer och sexuella riter.] [3] Ändå var det jag som vägledde Efraim [det norra riket – som en far lär sin son att börja gå], och jag som tog dem i mina armar, men de ville inte erkänna att jag hade helat dem. [4] Jag ledde dem med mänskliga band, med kärlekens rep [till skillnad från djur som tvingas till lydnad med betsel och rep]. Jag lyfte undan oket från deras halsar, och böjde mig ner och gav dem mat. [5] Han ska inte återvända till Egyptens land, utan Assyrien ska vara hans kung eftersom de vägrade att vända om. [6] Och svärdet ska falla över deras städer och ska fördärva hans bommar och sluka dem på grund av deras egna budord. [7] Och mitt folk dröjer med att vända tillbaka till mig, trots att de kallar sig uppresta, tillsammans har ingen lyft upp sig. [8] Hur ska jag kunna överge (släppa) dig, Efraim? Hur ska jag kunna lämna dig, Israel? Hur kan jag göra dig som [staden] Admah? Hur kan jag göra dig som [staden] Tsevojim? [Admah, Tsevojim och Bela var städer som nämns tillsammans med Sodom och Gomorra, se 1 Mos 14:2] Mitt hjärta vänder sig i mig (mina känslor svallar; jag ändrar mitt beslut), all min tröst vaknar (ordagrant: tillsammans tänds mitt förbarmande upp). [9] Jag ska inte verkställa min häftiga vrede, jag ska inte återvända för att ödelägga Efraim, för jag är Gud (El) och inte en man, den Helige i din mitt, och jag ska inte komma i raseri. [10] De ska vandra efter Herren (Jahveh) som ska ryta som ett lejon, för han ska ryta och sönerna ska komma bävande från väster (havet). [11] De ska komma bävande som en fågel från Egypten och som en duva från Assyriens land och jag ska låta dem bo i sina hus förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). [12] Efraim omsluter mig med förnekelse (hyckleri – hebr. kachash) och Israels hus med svek (hebr. mirmah) och Juda är ständigt trolös mot (vill bryta sig loss; irra bort från; vara hemlös från – hebr. rod) Gud (El) ja, mot den Helige, den trofaste (han som står fast – hebr. aman).
