[1] För körledaren. Av Korachs ättlingar, till Alamót. En sång. [2] Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i vår nöd. [3] Därför är vi inte rädda även om jorden skulle skaka och bergen störta ner i havsdjupen, [4] även om dess vatten skulle brusa och skumma och bergen skaka vid havets uppror. Séla [5] Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad, till den Högstes heliga boning. [6] Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla. Gud hjälper den när morgonen gryr. [7] Folken väsnas och riken faller. Han höjer sin röst, och jorden förgås. [8] Härskarornas HERRE är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Séla [9] Kom och se HERRENS gärningar, ödeläggelser som han gör på jorden. [10] Han gör slut på krigen på jorden, han bryter sönder bågen och bräcker spjutet, han bränner upp sköldarna i eld. [11] ”Bli stilla och inse att jag är Gud, upphöjd över folken, upphöjd över jorden.” [12] Härskarornas HERRE är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Séla
