[1] För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil. [2] Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan. [3] Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället. Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra. [4] De tog inte landet med sitt eget svärd, och deras egen styrka gav dem ingen räddning, utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte, för du älskade dem. [5] Du är min kung och min Gud, som ger en befallning om räddning för Jakob. [6] Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare och i ditt namn trampa ner våra fiender. [7] Jag litar inte på min båge, och mitt svärd kan inte rädda mig. [8] Men du räddar oss från våra fiender, du låter våra motståndare komma på skam. [9] Vi är alltid stolta över Gud, vi prisar ditt namn för evigt. Séla [10] Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss, och du drar inte ut med våra härar. [11] Du tvingade oss att vända för fienden, och våra motståndare tog byte. [12] Du tillät att vi åts upp som slaktfår och skingrades bland folken. [13] Du sålde ditt folk för ingenting men gjorde ingen vinst. [14] Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. [15] Du har gjort oss till en visa bland folken, något man skakar huvudet åt. [16] Jag har ständigt min vanära framför mig, och mitt ansikte höljs i skam [17] när jag hör dem som hånar och smädar, och när jag ser fienden och hämnaren. [18] Allt detta har kommit över oss, trots att vi aldrig har glömt dig. Vi har inte heller överträtt ditt förbund. [19] Våra hjärtan har inte vänt sig från dig, och våra steg har inte vikit av från din väg. [20] Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe, höljt oss i ett djupt mörker. [21] Om vi hade glömt vår Gud och i stället sträckt våra händer mot en annan gud, [22] skulle då inte Gud genast upptäcka det, han som känner hjärtats hemligheter? [23] Det är för dig som vi dagen lång dödas och räknas som slaktfår. [24] Vakna, Herre! Varför sover du? Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid! [25] Varför gömmer du ditt ansikte för oss och glömmer vårt lidande och förtryck? [26] Vi har sjunkit ner i stoftet, våra kroppar ligger nertryckta i jorden. [27] Grip in, kom till vår hjälp! Befria oss i din nåd.
