[1] För körledaren. Av HERRENS tjänare David. [2] I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse, i hans ögon finns ingen gudsfruktan. [3] Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks, att den aldrig blir förhatlig. [4] Men allt han säger är orätt och svek. Han gör inte längre det som är förståndigt och gott. [5] Till och med på sin bädd smider han onda planer, han har hängett sig åt en väg som inte är god, han skyr inget ont. [6] HERRE, till himlen når din nåd, din trofasthet upp till skyarna. [7] Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det stora djupet. Både människor och djur räddar du, HERRE. [8] Hur dyrbar är inte din nåd, Gud! Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga. [9] De får njuta av överflödet i ditt hus, du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar. [10] Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljuset. [11] Låt din nåd förbli hos dem som känner dig, din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan. [12] Låt inte de stolta få trampa på mig, och låt inte de onda driva bort mig. [13] Där ligger de, de som gör orätt, de har kastats ner och kommer aldrig mer att resa sig.
