[1] Av David. Maskil. Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten, den vars synd är utplånad. [2] Lycklig är den som HERREN inte tillräknar synd och vars ande är utan svek. [3] Så länge jag teg tynade jag bort i min dagliga klagan. [4] Både dag och natt fanns din tunga hand över mig. Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla [5] Då bekände jag min synd för dig. Jag dolde inte min skuld. Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN.” Och du förlät mig min syndaskuld. Séla [6] Därför ska alla fromma be till dig, när det går att finna dig. När de stora vattnen stiger kommer de inte att drabba dem. [7] Du är min tillflykt, du bevarar mig för nöden, du omger mig med befrielsens sånger. Séla [8] ”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd, och jag ska följa dig med min blick. [9] Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd, som måste kontrolleras med tygel och betsel för att den ska komma till dig.” [10] Många sorger drabbar gudlösa människor, men den som förtröstar på HERREN ska omslutas av hans nåd. [11] Gläd er i HERREN och jubla, ni rättfärdiga, sjung av glädje, ni rättsinniga.
