[1] Av David. Jag ropar till dig, HERRE. Min klippa, var inte stum mot mig. Om du förblir tyst mot mig, blir jag lik dem som går ner till graven. [2] Hör mina böner, när jag ropar till dig om hjälp och sträcker mina händer mot det allra heligaste. [3] Släpa inte bort mig tillsammans med de onda och de som gör orätt, de som talar så vänligt till sina grannar men går i onda tankar. [4] Löna dem efter deras handlingar och efter deras onda gärningar. Löna dem efter vad de gjort, ge dem vad de förtjänar! [5] De bryr sig inte om HERRENS gärningar, om allt han har gjort. Han ska riva ner dem och inte bygga upp dem igen. [6] Välsignad är HERREN, för han har lyssnat till mina böner! [7] HERREN är min styrka och min sköld. Jag förtröstade på honom, och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och med min sång vill jag prisa honom. [8] HERREN är sitt folks styrka och en räddnings fästning för sin smorde. [9] Rädda ditt folk och välsigna din arvedel! Led dem som en herde, och bär dem för evigt!
