Psaltaren 22:1-32 NUB

[1] För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”. En psalm av David. [2] Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Min räddning förblir långt borta, hur förtvivlat jag än ropar. [3] Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte, på natten, men jag får ingen ro, [4] och ändå är du den Helige, till vars tron Israels lovsång stiger. [5] Våra fäder satte sin tillit till dig, de förtröstade på dig, och du befriade dem. [6] De ropade till dig och blev räddade. De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna. [7] Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket. [8] Alla som ser mig hånar mig, de hånskrattar åt mig och skakar på huvudet. [9] ”Han förlitar ju sig på HERREN, låt nu HERREN gripa in och befria honom, eftersom han älskar honom!” [10] HERRE, du hjälpte mig ut ur min mors liv, du lät mig vila tryggt vid min mors bröst. [11] Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig, sedan jag föddes har du varit min Gud. [12] Var inte långt borta från mig när jag är i nöd och ingen finns som hjälper. [13] Tjurar i mängd omger mig, Bashans tjurar omringar mig. [14] De kommer mot mig med öppna gap som rovlystna, rytande lejon. [15] Jag hälls ut som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. [16] Min styrka har torkat ihop som en lerskärva. Min tunga klibbar fast i gommen, och du lägger mig i dödens stoft. [17] Hundar omger mig, en hop onda män omringar mig. De har genomborrat mina händer och fötter, [18] och jag kan räkna varje ben i min kropp. De ser och stirrar på mig. [19] De delar mina kläder mellan sig, och kastar lott om min klädnad. [20] HERRE, var inte så långt borta, du, min styrka, skynda dig och hjälp mig! [21] Rädda mig från svärdet, mitt dyrbara liv från hundarnas våld! [22] Rädda mig från lejonens gap och från vildoxarnas horn. Du svarar mig. [23] Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder. Jag ska prisa dig mitt i församlingen. [24] Ni som fruktar HERREN, prisa honom, ära honom, ni ättlingar till Jakob! Bäva för honom, Israels ätt! [25] Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände, han har inte dolt sitt ansikte för honom, utan hört hans rop om hjälp. [26] Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag ska uppfylla mina löften inför dem som fruktar dig. [27] De ödmjuka ska äta och bli mätta. De som söker HERREN ska prisa honom. Må ni få livsmod för evigt! [28] Hela jorden ska minnas det och återvända till HERREN, alla folk och stammar ska tillbe honom. [29] HERREN tillhör riket och han regerar över folken. [30] Jordens alla rika ska tillbe honom, böja knä inför honom, alla de som sänks ner i stoftet, de som inte kan hålla sig själva vid liv. [31] De efterkommande ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren. [32] De ska komma och förkunna hans rättfärdighet för folk som ännu inte är födda, för detta har han gjort.