[1] Inte åt oss, HERRE, inte åt oss, utan åt ditt namn ge ära, för din nåds och din trofasthets skull. [2] Varför får folk säga: ”Var finns deras Gud?” [3] Vår Gud är i himlen, och han gör vad han vill. [4] Deras gudar är silver och guld, människohänders verk. [5] De har mun men kan inte tala, ögon, men kan inte se. [6] De har öron men kan inte höra, näsa, men kan inte lukta. [7] De har händer, men kan inte gripa, och fötter, men kan inte gå. De ger inga ljud ifrån sin strupe. [8] De som gjort dessa blir som de, ja, alla som förtröstar på dem. [9] Israel, förtrösta på HERREN! Han är deras hjälp och sköld. [10] Arons släkt, förtrösta på HERREN! Han är deras hjälp och sköld. [11] Alla ni som fruktar HERREN, förtrösta på honom! Han är deras hjälp och sköld. [12] HERREN tänker på oss och vill välsigna Israels folk, han vill välsigna Arons släkt. [13] Han vill välsigna var och en som fruktar HERREN, små och stora. [14] Må HERREN ge många barn till er och era ättlingar. [15] Må ni bli välsignade av HERREN, som har gjort både himmel och jord. [16] Himlen tillhör HERREN, men han har överlämnat jorden åt människorna. [17] De döda prisar inte HERREN, de som har gått ner i tystnaden. [18] Men vi lovar HERREN, nu och för evigt! Halleluja!
