[1] Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför HERREN. [2] HERRE, hör min bön! Låt mitt rop om hjälp nå dig! [3] Dölj dig inte för mig när jag är i nöd. Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar. [4] För mina dagar försvinner som rök, och det brinner i mitt inre som en glöd. [5] Mitt innersta är förtorkat, vissnat som gräs. Jag glömmer att äta min mat, [6] och min suckan har gjort att jag magrat till bara skinn och ben. [7] Jag är som en pelikan långt ute i vildmarken, som en uggla bland ruiner. [8] Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket. [9] Mina fiender hånar mig dag efter dag och använder mig i svordomar. [10] Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar, [11] för din vredes och förbittrings skull. Du har gripit mig och stött bort mig. [12] Mitt liv är som kvällsskuggan, jag vissnar som gräset. [13] Men du, HERRE, regerar i evighet, och från generation till generation ska man komma ihåg dig. [14] Du ska gripa in och visa nåd mot Sion. Nu är det dags att visa medlidande med det, nu har den tiden kommit. [15] Dina tjänare älskar dess stenar, de lider av att se det ligga i grus. [16] Folken ska frukta HERRENS namn och kungarna på jorden din härlighet, [17] när HERREN bygger upp Sion på nytt och visar sig i sin härlighet. [18] Han ska lyssna till de nödlidandes böner och inte förakta vad de ber om. [19] Detta ska skrivas ner för kommande generationer, för att folk som han kommer att skapa ska prisa HERREN. [20] För han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN ser ner till jorden. [21] Han hör den fångnes klagan och befriar de dödsdömda. [22] HERRENS namn ska förkunnas i Sion och hans lov i Jerusalem, [23] när folk och riken samlas för att tjäna honom. [24] Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har förkortat min levnadstid. [25] Jag säger: ”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet, du som själv lever från generation till generation! [26] För länge sedan lade du jordens grund, och himlarna är dina händers verk. [27] De ska försvinna, men du består. De är alla som utslitna kläder som du byter ut, och de försvinner. [28] Men du är densamme, och dina år ska aldrig ta slut. [29] Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig, och deras efterkommande bestå inför dig.”
