Matteus 26:1-75 NUB

[1] När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar: [2] ”Som ni vet börjar påskhögtiden om två dagar. Då ska Människosonen bli utlämnad och korsfäst.” [3] Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats [4] för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. [5] ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.” [6] Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. [7] Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords. [8] Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! [9] Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.” [10] Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. [11] De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. [12] Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. [13] Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.” [14] Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna [15] och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, [16] och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. [17] På första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?” [18] Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” [19] Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden. [20] När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. [21] Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” [22] Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?” [23] Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det. [24] För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.” [25] Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi, det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.” [26] Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” [27] Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, [28] för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. [29] Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.” [30] När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget. [31] Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden, så att fåren i hjorden skingras.’ [32] Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.” [33] Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” [34] Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.” [35] Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak. [36] Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” [37] Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Jesus greps nu av sorg och ångest, [38] och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” [39] Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” [40] Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? [41] Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.” [42] Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” [43] Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. [44] Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord. [45] Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. [46] Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.” [47] Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. [48] Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” [49] Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom. [50] Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom. [51] En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. [52] Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. [53] Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? [54] Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?” [55] Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. [56] Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.” I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde. [57] De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. [58] Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända. [59] Översteprästerna och hela det judiska rådet försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. [60] Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt. Till slut kom två [61] som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ” [62] Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” [63] Men Jesus teg. Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.” [64] Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” [65] Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. [66] Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!” [67] Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar [68] och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” [69] Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” [70] Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.” [71] Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. [72] Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!” [73] Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” [74] Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen. [75] Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.