Matteus 22:1-46 NUB

[1] Jesus berättade ännu en liknelse för dem: [2] ”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son. [3] Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna, men de tackade nej. [4] Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart för måltiden, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’ [5] Men de var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer. [6] Några grep kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem. [7] Då greps kungen av vrede och sände ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad. [8] Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värdiga. [9] Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’ [10] Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster. [11] Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig. [12] ’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara. [13] Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder.’ [14] Många är inbjudna, men få är utvalda.” [15] Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. [16] De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare, och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen. [17] Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.” [18] Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig? [19] Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar, [20] och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?” [21] ”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” [22] När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred. [23] Samma dag kom några av saddukeerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de honom: [24] ”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.’ [25] Nu fanns det faktiskt bland oss sju bröder. Den förste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan. [26] Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju. [27] Sedan dog också kvinnan. [28] Vems hustru blir hon när de nu uppstår från de döda? Alla sju har ju varit gifta med henne.” [29] Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften eller Guds kraft. [30] När de döda har uppstått, ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen. [31] Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst vad Gud har sagt till er: [32] ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’. Gud är inte en gud för döda, utan för levande.” [33] När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning. [34] Men när fariseerna fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de, [35] och en av dem, en laglärd, försökte sätta dit Jesus genom att fråga: [36] ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” [37] Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’ [38] Detta är det första budet, och också det största. [39] Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ [40] De här två buden sammanfattar hela lagen och profeterna.” [41] Medan fariseerna var samlade runt Jesus, frågade han dem: [42] ”Vad anser ni om Messias? Vem är han ättling till?” De svarade: ”David.” [43] ”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar ledd av Anden?” frågade Jesus. ”David sa ju: [44] ’Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [45] David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?” [46] Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till honom.