Markus 3:1-35 NUB

[1] En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där var en man som hade en förtvinad hand. [2] De höll noga ögonen på honom för att se om han skulle bota mannen på sabbaten, så att de skulle få något att anklaga honom för. [3] Men Jesus sa till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit fram.” [4] Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet att göra på sabbaten, göra gott eller ont, rädda liv eller döda någon?” Men ingen ville säga något. [5] Då såg han på dem med vrede, djupt bedrövad över hårdheten i deras hjärtan. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen. [6] Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med Herodes anhängare på hur de skulle få Jesus dödad. [7] Jesus och hans lärjungar drog sig nu till sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, [8] Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom när de hörde om allt han gjorde. [9] Jesus bad sina lärjungar att ha en båt färdig, för att han skulle slippa bli trängd av folkmassan. [10] Många människor hade blivit botade, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom. [11] När de orena andarna fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!” [12] Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var. [13] Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom, [14] utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika, [15] och han gav dem makt att driva ut onda andar. [16] De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, [17] Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”, [18] Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige” [19] och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus. [20] När Jesus kom hem, började folk att samlas igen, i en sådan mängd att varken han eller hans lärjungar ens fick tid att äta. [21] När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är från sina sinnen!” sa de. [22] Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.” [23] Jesus kallade då till sig dem och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? [24] Ett rike där man strider mot varandra går ju under. [25] Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. [26] Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom. [27] Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först binda honom. Sedan kan man plundra hans hus. [28] Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. [29] Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.” [30] De hade nämligen sagt att han hade en oren ande. [31] Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom. [32] Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” [33] Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” [34] Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. [35] Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”