Lukas 21:1-38 NUB

[1] Jesus såg upp och lade märke till hur de rika lade sina gåvor i offerkistorna. [2] Men han såg också hur en fattig änka lade dit två kopparslantar. [3] Då sa han: ”Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra, [4] för de tog bara en liten del av sitt överflöd och lade det bland gåvorna. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon hade att leva på.” [5] Några började nu tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som människor skänkt. Han sa: [6] ”Allt det ni ser här ska i sinom tid jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.” [7] ”Mästare, när ska detta hända?” undrade de. ”Vilket blir tecknet på att tiden har kommit då dessa ting ska gå i uppfyllelse?” [8] Han svarade: ”Se upp så att ingen lurar er! Många ska komma i mitt namn och säga: ’Det är jag’, och ’Tiden är nära.’ Men följ dem inte! [9] Och när ni får höra om krig och oroligheter, så grips inte av panik. Det måste ske först, men det betyder inte att slutet har kommit.” [10] Han fortsatte: ”Folk och länder ska resa sig mot varandra. [11] Det blir allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Fruktansvärda saker ska hända och stora tecken ska visa sig på himlen. [12] Men innan allt detta inträffar, ska man gripa er och förfölja er. Ni ska dras inför domstol i synagogorna och kastas i fängelse, och ni ska ställas inför kungar och makthavare för mitt namns skull. [13] Men detta ger er samtidigt tillfälle att vittna. [14] Bestäm därför i era hjärtan att inte i förväg planera några försvarstal, [15] för jag ska ge er ord och visdom som ingen av era motståndare kan stå emot eller motbevisa. [16] Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er kommer att dödas. [17] Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. [18] Men inte ett hårstrå på ert huvud ska gå förlorat. [19] Genom att hålla ut ska ni vinna ert liv. [20] Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära. [21] Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i staden måste lämna den, och ingen som är ute på landet får gå in i staden. [22] Då har tiden kommit för straffet, och allt som står skrivet ska gå i uppfyllelse. [23] Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! Det ska bli stor nöd i landet och vrede ska drabba folket. [24] Många ska brutalt dödas med svärd och föras bort som fångar till alla de andra folken. Jerusalem ska trampas av främmande folk, tills deras tider är fullbordade. [25] Sedan ska tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och förvirring inför havets och vågornas dån. [26] Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för himlens krafter skakas. [27] Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. [28] Men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.” [29] Sedan berättade Jesus en liknelse för dem: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst. [30] Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här. [31] På samma sätt vet ni att Guds rike snart är här, när ni ser allt detta hända. [32] Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer. [33] Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. [34] Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen [35] som av en snara. Den ska komma över alla som bor på hela jorden. [36] Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.” [37] På dagarna var Jesus i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallades Olivberget och övernattade där. [38] Folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom i templet.