[1] Men nu hade HERREN förberett det så, att en stor fisk svalde Jona. Han blev kvar i fiskens buk tre dagar och tre nätter. [2] Jona bad därifrån till HERREN, sin Gud: [3] ”I min nöd ropade jag till HERREN, och han svarade mig. Från dödsrikets djup ropade jag på hjälp, och du hörde mitt rop. [4] Du kastade mig i djupet, mitt i havet. Strömmarna omgav mig, alla dina bränningar och vågor svepte över mig. [5] Då tänkte jag: ’Jag har fördrivits från dig. Får jag någonsin mer se ditt heliga tempel?’ [6] Vattnen omslöt mig ända upp till min strupe, djupet omgav mig, och sjögräs snodde sig runt mitt huvud. [7] Jag sjönk ända till foten av bergen. Jordens bommar reglades bakom mig för evigt. Men du förde mig upp ur graven och gav mig liv, HERRE, min Gud. [8] När mitt liv tynade bort tänkte jag på HERREN, och min bön gick till dig i ditt heliga tempel. [9] De som håller sig till meningslösa avgudar överger den nåd de fått. [10] Men med lovsång vill jag offra till dig och hålla mina löften. Räddningen kommer från HERREN.” [11] Då gav HERREN fisken en befallning, och den spydde upp Jona på land.
