[1] Ropa om du vill, men vem ska svara dig? Vem av de heliga kan du vända dig till? [2] Förbittring tar kål på den dumme, och avund dödar den oförståndige. [3] Jag har sett den dumme ha framgång, och snart förbannade jag hans hus. [4] Hans barn är fjärran från frälsning, de krossas vid porten och ingen försvarar dem. [5] Hans skördar äts upp av den hungrige, som tar dem även bland törnen. Den törstige flämtar efter deras rikedom. [6] Olycka växer inte ur jorden, ofärd skjuter inte upp ur marken. [7] Ändå föds människan till elände, lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden. [8] Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud och lägga fram min sak för honom. [9] Han gör under, större än någon kan fatta och fler än någon kan räkna. [10] Han sänder regnet över jorden och vattnar åkrarna. [11] Han upphöjer de ringa och för de sörjande till frälsning. [12] Han hindrar de listiga att genomföra sina planer, så att deras händer inte får framgång. [13] Han fångar de kloka i deras slughet, han gör de svekfullas planer om intet. [14] Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen, mitt på dagen famlar de som om det var natt. [15] Han räddar från svärdet i deras mun, den fattige från den mäktiges hand. [16] Så får till slut den fattige hopp, och orättfärdigheten måste tystna. [17] Välsignad är den människa som Gud tuktar. Förakta inte den Väldiges tillrättavisning! [18] Han sårar, men förbinder också; han slår, men hans händer botar igen. [19] Han räddar dig ur sex olyckor, ja, sju slipper du. [20] Han räddar dig från döden i hungersnöden och undan svärdet i krigstid. [21] Du kommer att vara skyddad från förtalets slag och inte behöva oroa dig för förödelsen. [22] Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd, och du behöver inte frukta för jordens vilda djur. [23] Du står i förbund med markens stenar. Markens vilddjur lever i fred med dig. [24] Du ska veta att ditt tält står tryggt och när du granskar din egendom saknas ingenting. [25] Dina söner kommer att bli många, dina ättlingar som gräset på marken. [26] Du ska komma till graven i mogen ålder, liksom kärven som skördas när tiden är inne. [27] Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är. Lyssna, och ta det till dig!
