Job 19:1-29 NUB

[1] Job svarade: [2] Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig och bryta ner mig med alla era ord? [3] Tio gånger har ni nu skymfat mig, utan att skämmas kränkt mig. [4] Och om jag nu verkligen har felat, så är det väl min ensak. [5] Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig och använda min förnedring emot mig, [6] ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt, fångat mig i sitt nät. [7] Jag klagar över våldet mot mig men får inget svar. Jag ropar men får ingen rättvisa. [8] Han har spärrat vägen för mig så att jag inte kommer fram och lagt mina stigar i mörker. [9] Han har klätt av mig all min ära och tagit ifrån mig min krona. [10] Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd. [11] Hans vrede brinner mot mig. Han räknar mig som en fiende. [12] Hans trupper samlar sig till angrepp, de tågar fram mot mig, de slår läger kring mitt tält. [13] Han har gjort mina bröder till främlingar för mig, alla jag kände har vänt mig ryggen. [14] Mina släktingar har svikit mig. Mina vänner har övergett mig. [15] De som bor i mitt hus och mina slavar och slavinnor betraktar mig som en främling. [16] Jag ropar på min tjänare, men han kommer inte, inte ens om jag tigger och ber om det. [17] Min andedräkt är vidrig för min hustru, och mina bröder vägrar att kännas vid mig. [18] Till och med små barn föraktar mig. När jag träder fram, hånar de mig. [19] Mina närmaste vänner avskyr mig. De som jag älskade har vänt mig ryggen. [20] Mina ben sticker ut genom köttet, av mig finns inget annat kvar än tandköttet. [21] Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig, för Guds hand har slagit mig. [22] Varför måste ni förfölja mig som Gud gör? Får ni aldrig nog av att slita sönder mig? [23] Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok, [24] graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt! [25] Men jag vet att min förlossare lever och att han till sist ska träda fram över jorden. [26] Jag vet också att även om mitt skinn förstörs, ska jag i min kropp få se Gud. [27] Jag ska se honom med mina egna ögon, inte som en främling. En förtärande längtan fyller mitt hjärta. [28] Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom, för roten till det onda finns ju hos honom?” [29] Frukta för svärdet, ni, för vrede är en synd som straffas med svärd. Ni ska veta att det finns en dom.