Jesaja 59:1-21 NUB

[1] HERRENS arm är inte för kort för att rädda, hans öra är inte heller dövt så att han inte hör. [2] Det är era synder som skiljer er från er Gud. För era synders skull har han vänt sitt ansikte bort ifrån er och lyssnar inte längre. [3] Era händer är fläckade av blod och era fingrar av synd. Ni ljuger med era läppar, och på era tungor finns ondska. [4] Ingen frågar efter rättfärdighet och ingen dömer sanningsenligt. De förtröstar på tomhet och talar lögn. De går havande med ofärd och föder olycka. [5] De kläcker ormägg och väver spindelväv. Den som äter deras ägg dör, om de krossas kommer det ut en orm. [6] Deras väv duger inte till kläder, det de åstadkommer räcker inte för att skyla dem själva. Det de gör är orätt, våld är vad de utför. [7] Deras fötter skyndar till allt som är ont och är snara till att utgjuta oskyldigt blod. De tänker ut onda planer, och deras väg kantas av våld och förödelse. [8] Fridens väg känner de inte till, och där de går fram finns ingen rätt. De har slagit in på krokiga vägar, ingen som går där kan få någon frid. [9] Därför är rätten långt ifrån oss, och rättfärdigheten når oss inte. Vi hoppas på ljus, men det är mörkt, solsken, men vi vandrar i dunkel. [10] Vi famlar som blinda längs vägen, vi famlar som om vi saknade ögon, snavar mitt på dagen, som om det vore skymning. Bland de livskraftiga är vi som döda. [11] Vi brummar alla som björnar och kuttrar som sorgsna duvor. Vi väntar på rättvisa, men det finns ingen, på räddning, men den är långt ifrån oss. [12] Våra överträdelser hopar sig inför dig, våra synder vittnar mot oss. Vi bär våra synder med oss, vi vet om våra missgärningar. [13] Vi har varit upproriska och förnekat HERREN, vi har vänt oss bort från vår Gud. Vi har talat våld och falskhet och viskat lögner som vi själva tänkt ut. [14] Rättvisan blir undanträngd, rättfärdigheten stannar på avstånd, sanningen vacklar på torget, och ingen ärlighet får komma fram. [15] Sanningen finns inte, och den som skyr det onda blir plundrad. HERREN såg detta och blev bedrövad över att ingen rätt fanns. [16] Han såg att ingen trädde fram, och han förundrades över att ingen grep in. Då blev hans egen arm till räddning, hans rättfärdighet var hans stöd. [17] Han klädde sig i rättfärdighet som ett pansar och satte räddningen som hjälm på sitt huvud. Han tog på sig hämndens dräkt och svepte in sig i harmens mantel. [18] Med vrede ska han betala sina fiender för vad de gjort, han bestraffar sina motståndare och vedergäller fjärran länder. [19] Då ska man frukta HERRENS namn och hans härlighet från öster till väster, när han väller fram som en flodvåg som HERRENS Ande driver fram. [20] ”Som befriare ska han komma till Sion, till dem i Jakob som vänder om från sin synd, säger HERREN. [21] Och detta är det förbund jag ingår med dem, säger HERREN: Min Ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska bli kvar hos dig och dina barn och barnbarn och ska aldrig någonsin lämna er,” säger HERREN.