[1] Då skickade kungen av Babylonien, Merodak Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hade hört att denne varit sjuk men blivit frisk igen. [2] Hiskia gladde sig åt sändebuden och visade dem sitt förrådshus med silver och guld, kryddor, välluktande oljor och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans skattkammare. Det fanns ingenting i hans palats eller i hela riket som han inte visade för dem. [3] Profeten Jesaja kom då till kung Hiskia och frågade honom: ”Vad ville dessa män? Var kom de ifrån?” ”De kom till mig från ett avlägset land, ända bortifrån Babylonien”, svarade Hiskia. [4] ”Hur mycket lät du dem se i ditt palats?” frågade Jesaja. Hiskia svarade: ”Jag visade dem allt i mitt palats. Det finns ingenting i mina skattkamrar som jag inte visat dem.” [5] Då sa Jesaja till Hiskia: ”Hör vad härskarornas HERRE säger: [6] ’Den tid ska komma då allt som finns i ditt palats, allt som dina förfäder har samlat fram till nu, ska föras bort till Babylonien. Ingenting kommer att lämnas kvar, säger HERREN. [7] Och några av dina egna söner som ska födas åt dig kommer att tas till tjänst i den babyloniske kungens palats.’ ” [8] Hiskia svarade: ”HERRENS ord som du har talat är gott.” Men för sig själv tänkte han: ”Det kommer åtminstone att vara fred och trygghet under min livstid.”
