[1] En kung ska regera i rättfärdighet och furstar styra med rättvisa. [2] Var man ska då vara som en tillflykt i stormen och som ett skydd för stormvinden, som vattenströmmar i ödemarken och som skuggan av en väldig klippa i ett uttorkat land. [3] Då ska de seendes ögon inte slutas, och de som hör ska lyssna. [4] De tanklösa ska förstå och få kunskap, och de som stammar ska kunna tala flytande och tydligt. [5] Dåren ska inte längre kallas ädel och skurken inte längre respekteras. [6] För en dåre talar dårskap, han är upptagen med det som är orätt, han agerar gudlöst och talar lögner om HERREN. Han lämnar den hungrande i sin svält och låter inte den törstande dricka. [7] Skurkens metoder är onda och han gör upp onda planer för att förgöra de ödmjuka med lögnaktigt tal, när de fattiga vädjar om rättvisa. [8] Men en ädel människa har ädla planer och står för det som är ädelt. [9] Ni kvinnor som är så sorglösa, hör på mig! Ni döttrar som är så säkra, lyssna på vad jag har att säga! [10] Inom drygt ett år kommer ni att darra, ni sorglösa. Vinskörden kommer att slå fel, och frukten uteblir. [11] Bäva, ni sorglösa kvinnor, darra, ni säkra! Ta av er alla era kläder och klä er i säcktyg! [12] Sörj över era bördiga åkerfält och över de fruktbara vinstockarna, [13] över mitt folks marker, där törnen och tistlar växer fram, och över alla glädjefyllda hus och den muntra staden. [14] Befästningen ska överges, den befolkade staden tömmas. Ofelhöjden och tornet blir ödemark för alltid, till glädje för åsnor och betesmark för hjordar, [15] tills Anden från höjden utgjuts över oss. Då ska öknen bli bördig mark och åkrarna betraktas som skog. [16] Rätten ska bo i öknen och rättfärdigheten leva på det bördiga fältet. [17] Rättfärdigheten ger frid, dess frukt är lugn och trygghet för evigt. [18] Mitt folk ska bo på fridfulla ställen, i trygga hem, på ostörda viloplatser, [19] Men det ska hagla när skogen fälls och staden jämnas med marken. [20] Lyckliga är ni som sår vid alla vatten och låter er boskap och era åsnor beta fritt.
