Jesaja 24:1-23 NUB

[1] Se! HERREN ödelägger jorden och förstör den. Han härjar dess yta och skingrar dess inbyggare. [2] Då går det prästen som folket, herren som tjänaren, husmodern som slavflickan, köparen som säljaren, långivaren som låntagaren, borgenären som den skuldsatte. [3] Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. HERREN har talat. [4] Jorden sörjer och vissnar, världen tynar bort och vissnar, jordens stolta tynar bort. [5] Jorden har blivit oren under sina invånare. De har överträtt lagarna, våldfört sig på buden och brutit det eviga förbundet. [6] Därför förtär en förbannelse jorden, och dess invånare måste ta sitt straff. Därför tynar jordens invånare bort, och endast några blir kvar. [7] Vinet sörjer, vinrankan tynar bort, alla som tidigare gladde sig så suckar. [8] Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor, det är slut med de glädjandes sorl, och den glada lyran har tystnat. [9] Man dricker inte vin och sjunger längre, och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak. [10] Den ödelagda staden är övergiven. Varje husport är låst, ingen kan komma in. [11] Klagorop hörs på gatorna, man ropar efter vin. All glädje har förvandlats till mörker, och all lycka har försvunnit från jorden. [12] Staden har lämnats i ruiner, och stadsportarna är sönderslagna. [13] Så ska det vara på jorden, bland folken, som när man slår ner oliverna från ett träd och som en efterskörd av vinbärgningen. [14] De ropar av glädje och jublar i väster över HERRENS majestät. [15] Ära därför HERREN i öster, ära i kustländerna HERRENS, Israels Guds namn. [16] Från jordens ände hör vi sånger: ”Ära till den Rättfärdige!” Men jag sa: ”Jag, arma människa, förgås! Ve mig! Förrädare förräder! Med förräderi förräder de!” [17] Skräck, fallgrop och snara är er lott, ni jordens människor! [18] Den som flyr för skräckens rop ramlar i fallgropen, och den som klättrar upp ur gropen fastnar i snaran. Himlens dammluckor öppnas, och jordens grundvalar skakar. [19] Jorden brister och rämnar. Den slits itu, den skakar och skälver. [20] Jorden raglar som en drucken och svajar som en hydda i storm. Den faller under bördan av sin skuld, och den reser sig aldrig mer igen. [21] På den dagen ska HERREN straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. [22] De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. [23] Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas HERRE är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.