Jesaja 14:1-32 NUB

[1] Men HERREN ska förbarma sig över Jakob, välja ut Israel på nytt och låta dem bosätta sig i sitt eget land. Främlingar ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs släkt. [2] Folken ska föra dem tillbaka hem, och israeliterna ska få dem till sin egendom i HERRENS land, som tjänare och tjänarinnor. De som tillfångatog dem ska nu själva bli deras fångar, och de ska regera över sina förtryckare. [3] Då låter HERREN dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig, [4] och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon: Vilket slut har inte förtryckaren fått! Det är slut med hans rasande framfart. [5] HERREN har krossat de gudlösas stav, härskarnas spira, [6] den som i raseri gav folken slag efter slag och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp. [7] Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla. Man brister ut i jubel. [8] Till och med cypresserna gläds över ditt fall, liksom Libanons cedrar: ”Nu ligger du där, och ingen kommer och fäller oss mer.” [9] Dödsriket där nere kommer i rörelse för att möta dig när du kommer. De döda väcks ur sin dvala, jordens härskare och alla folkens kungar reser sig från sina troner. [10] Alla hälsar de dig och säger: ”Så du har också blivit svag som vi och är nu lik oss.” [11] Ditt majestät har störtats ner till dödsriket, tillsammans med ditt harpospel. Din bädd är förruttnelse och ditt täcke är maskar. [12] Hur har du inte fallit från himlen, du morgonstjärna, du gryningens son! Du har slagits till marken, du som slog ner folken. [13] Du sa för dig själv: ”Jag ska stiga upp till himlen och resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på gudaförsamlingens berg långt uppe i norr. [14] Jag ska stiga högre än molnen och bli lik den Högste.” [15] Men i stället ska du kastas ner i dödsriket, längst ner i avgrundens djup. [16] De som ser dig stirrar på dig och betraktar dig: ”Är det här mannen som fick jorden att skaka och kungadömena att darra, [17] han som förvandlade världen till en öken och lade dess städer i ruiner och som aldrig släppte sina fångar?” [18] Folkens kungar ligger med ära i sina gravar, var och en i sitt vilorum, [19] men du ligger bortkastad utan grav, som en avbruten gren, täckt av de döda som stupat för svärd. De läggs i gravrum av sten, men du ligger som ett kadaver som man trampar på. [20] Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra, för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk. De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om. [21] Gör i ordning en slaktplats för dess söner för deras fäders synd. De ska inte resa sig och erövra landet, inte breda ut sina städer över världen. [22] ”Jag ska själv resa mig mot honom,” säger härskarornas HERRE, ”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande, dess avkomma och ätt, säger HERREN. [23] Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar. Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas HERRE. [24] Härskarornas HERRE har svurit och sagt: ”Det ska sannerligen ske som jag har planerat, det ska bli som jag har bestämt. [25] Assyrierna i mitt land ska krossas, på mina berg ska jag trampa ner dem. Oket ska då lyftas av dem och bördan från deras axlar.” [26] Detta är mitt beslut för hela jorden, och detta är den hand som sträcker sig över alla folk. [27] För härskarornas HERRE har beslutat det, och vem kan göra det om intet? Han har räckt ut sin hand, och vem kan hindra honom? [28] Denna profetia kom samma år som kung Achas dog: [29] Gläd dig inte, Filisteen, över att staven som slog dig är sönderbruten. För från ormens rot ska det komma en giftorm, dess frukt ska bli en flygande orm. [30] De fattigaste bland fattiga ska finna bete och de arma vila i trygghet. Men er ska jag utplåna med hungersnöd och slå ihjäl varje överlevande. [31] Gråt, du port! Klaga, du stad! Du, hela Filisteen, ska smälta bort. För en rök kommer norrifrån, och ingen sackar efter i fiendernas led. [32] Vad ska man svara det främmande folkets sändebud? ”HERREN har grundat Sion, och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”