Jakob 2:1-26 NUB

[1] Mina syskon, ni tror ju på vår förhärligade Herre Jesus Kristus, så favorisera ingen människa. [2] Tänk er att ni är samlade till gudstjänst, och in kommer en man med en guldring på fingret och klädd i fina kläder, likaså en fattig man i smutsiga kläder. [3] Om ni då genast fäster er blick på den finklädde och erbjuder honom den bästa platsen, medan någon säger till den fattige: ”Du kan stå där borta”, eller ”Sätt dig här på golvet bredvid mig”, [4] pågår det då inte en diskriminering bland er, och fäller ni inte orätta domar? [5] Lyssna på mig, mina kära syskon! Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon till att vara rika i tron och ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? [6] Ändå föraktar ni de fattiga. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstol? [7] Är det inte de som hånar hans härliga namn, hans som kallade er? [8] Om ni följer den kungliga lagen, den som enligt Skriften lyder: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv”, då gör ni rätt. [9] Om ni favoriserar människor, så syndar ni och är enligt lagen skyldiga till att ha brutit mot den. [10] Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud har brutit mot allt. [11] Han som sa: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap” har ju också sagt: ”Du ska inte mörda.” Så om du mördar någon har du brutit mot lagen, även om du inte har varit otrogen i ditt äktenskap. [12] Tala och handla som de som ska dömas efter frihetens lag. [13] Domen blir obarmhärtig för den som inte har visat barmhärtighet, medan barmhärtigheten triumferar över domen. [14] Mina syskon, vad är det för nytta med att säga att man tror om man inte omsätter sin tro i praktisk handling? Kan en sådan tro rädda någon? [15] Om en troende bror eller syster har varken mat eller kläder, [16] räcker det då med att säga till dem: ”Var lugna. Klä er varmt och ät ordentligt”, om ni inte ger dem vad de behöver? [17] Så är det alltså med tron. Om den inte omsätts i praktisk handling är den i sig själv död. [18] Nu kanske någon invänder: ”Har du tro, så har jag gärningar.” Visa mig din tro utan gärningar, så kan jag utifrån mina gärningar visa dig min tro. [19] Du tror att det finns en Gud. Det är bra. Det tror till och med de onda andarna och darrar. [20] Inser du inte, du tanklösa människa, att tron är meningslös om den inte omsätts i praktisk handling? [21] Var inte vår förfader Abraham rättfärdig därför att han var villig att offra sin son Isak på altaret? [22] Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och hans tro fullkomnades i och med att den omsattes i praktisk handling. [23] Genom detta uppfylldes det som står i Skriften: ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig” och kallades Guds vän. [24] Ni ser alltså att människan blir rättfärdig på grund av sina handlingar och inte bara genom tro. [25] Så var det ju också med Rachav, den prostituerade kvinnan: hon blev rättfärdig genom sina handlingar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg. [26] Liksom en kropp utan livsande är död, så är en tro som inte omsätts i praktisk handling död.