[1] Lyssna, alla präster, hör, ni israeliter! Hör, kungahuset! Domen gäller er! Ni har varit en snara för Mispa och ett nät utbrett på Tabor. [2] Upprorsmännen har gått djupt in för blodsdåd. Men jag ska tillrättavisa dem alla. [3] Jag känner Efraim, och Israel är inte dolt för mig. Du, Efraim, har blivit otuktigt, Israel är orent. [4] Deras gärningar låter dem inte vända tillbaka till Gud igen, för inom dem bor en ande av otukt, och de känner inte HERREN. [5] Israels stolthet vittnar mot honom. Israel och Efraim faller för sin synd, och Juda faller tillsammans med dem. [6] Med sina flockar och hjordar går de för att söka HERREN, men de finner honom inte. Han har dragit sig bort ifrån dem. [7] De har svikit HERREN genom att föda barn som inte är hans. Deras nymånadsfester ska förtära dem tillsammans med deras åkerfält. [8] Stöt i horn i Giva, i trumpet i Rama! Höj stridsrop i Bet Aven! Efter dig, Benjamin! [9] Efraim ska läggas öde på straffets dag. Bland Israels stammar förkunnar jag det som är sant. [10] Furstarna i Juda är som de som flyttar gränsstenar. Jag ska låta min vrede komma över dem som en flodvåg. [11] Efraim är förtryckt, krossad av domen. Han valde att följa människobud. [12] Jag är som en mal för Efraim och som röta för Judas folk. [13] När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår, gick Efraim till Assyrien och sände bud till storkungen. Men han kan inte hela er, inte bota ert sår. [14] Jag är som ett lejon mot Efraim, som ett stort lejon mot Juda. Jag sliter dem i stycken och går, jag för dem bort, bortom all räddning. [15] Jag går och återvänder hem tills de inser sin skuld och söker mig. I sin nöd kommer de att söka mig.”
