Domarboken 1:1-36 NUB

[1] När Josua hade dött, vände sig Israels folk till HERREN för att fråga honom: ”Vilka av oss ska först gå ut i striden mot kanaanéerna?” [2] HERREN svarade: ”Judas stam ska gå först och jag ska ge landet i hans hand.” [3] Då sa Juda till sin bror Simon: ”Följ med mig till mitt område och strid med oss mot kanaanéerna, så ska jag hjälpa dig att inta ert område!” Simon följde alltså med Juda. [4] När Juda gick till anfall, gav HERREN kanaanéerna och perisséerna i deras våld och 10 000 man blev slagna vid Besek. [5] Det var där de stötte på Adoni-Besek, stred mot honom och besegrade kanaanéerna och perisséerna. [6] Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår. [7] ”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår har ätit av smulorna från mitt bord!” sa kung Adoni-Besek. ”Nu har Gud betalat tillbaka det jag gjort mot dem.” Man förde honom sedan till Jerusalem där han dog. [8] Därefter anföll Juda Jerusalem och intog det. Man dödade alla med svärd och satte eld på staden. [9] Sedan vände sig Judas män mot de kanaanéer som bodde i berglandskapen, i Negev och i Låglandet. [10] De ryckte fram mot kanaanéerna i Hebron, tidigare kallat Kirjat-Arba, och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj. [11] Därifrån tågade de mot invånarna i Devir som förut kallades Kirjat-Sefer. [12] Kalev sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” [13] Otniel, son till Kalevs yngre bror, Kenas, intog staden och Kalev gav sin dotter Aksa till honom. [14] När hon kom till Otniel, uppmanade hon honom att be hennes far om ett stycke mark. När hon steg av från sin åsna, frågade Kalev henne: ”Är det något du önskar?” [15] Hon svarade: ”Ge mig en gåva! Du har gett mig land i Negev men ge mig några vattenkällor också!” Då gav Kalev henne de övre och de nedre källorna. [16] Ättlingarna till Moses svärfar, kainéerna, hade följt med judéerna från Palmstaden mot Juda öken i Negev nära Arad. De slog sig ner där bland folket. [17] Därefter förenade sig Juda med sin bror Simon och de stred mot kanaanéerna vid staden Sefat. De vigde staden åt förintelse och därför kallas den Horma. [18] Juda intog också städerna Gaza, Ashkelon och Ekron, med områdena runt omkring dem. [19] HERREN hjälpte Juda att inta hela bergsbygden, men folket som bodde på slätten kunde de inte besegra, för de hade stridsvagnar av järn. [20] Kalev fick Hebron som Mose hade lovat och han drev bort Anaks tre söner därifrån. [21] Benjamins stam jagade inte iväg jevuséerna som bodde i Jerusalem och därför bor dessa kvar bland benjaminiterna än idag. [22] Josefs stam anföll Betel och HERREN var med dem. [23] De sände ut spejare till Betel – som förut hette Lus – [24] vilka såg en man på väg ut ur staden. De lovade att skona honom, om han visade dem hur de skulle ta sig in i staden. [25] Han visade dem ingången och de dödade alla invånarna utom mannen och hans familj. [26] Han flyttade senare till hettiternas land och byggde upp en stad där som också fick namnet Lus, vilket den fortfarande heter. [27] Manasse lyckades inte driva bort det folk som bodde i Bet-Shean, Taanak, Dor, Jivleam och Megiddo, med deras respektive kringliggande orter. Kanaanéerna hade nämligen föresatt sig att bli kvar i landet. [28] När sedan israeliterna blev starkare, lät de kanaanéerna arbeta som slavar men tvingade dem aldrig att lämna landet. [29] På samma sätt förhöll det sig med kanaanéerna som levde i Geser. De bodde kvar bland folket i Efraims stam. [30] Sebulon lyckades inte driva bort kanaanéerna i Kitron och Nahalol men gjorde dem till slavar. [31] Inte heller drev Asher ut invånarna från Acko, Sidon, Achlav, Aksiv, Helba, Afik och Rechov. [32] Asheriterna bodde alltså bland de kanaanéer som redan fanns i landet när de kom dit och som de inte kunde driva bort. [33] Naftali drev inte heller bort invånarna från Bet Shemesh eller från Bet-Anat utan fick bo bland kanaanéerna i landet. Invånarna i Bet Shemesh och Bet-Anat blev israeliternas slavar. [34] Amoréerna tvingade Dans stam tillbaka till bergsbygden och hindrade dem från att komma ner på slätten. [35] Amoréerna lyckades också till en början hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalvim, men när Josefs stam senare växte i styrka gjorde man dem till slavar. [36] Amoréernas område började vid Akrabbimhöjden, sträckte sig till Sela och fortsatte därifrån vidare uppåt.