[1] Detta är vad Herren, HERREN, visade mig: en korg med mogen frukt. [2] Han frågade: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”En korg med mogen frukt.” Då sa Herren: Tiden är nu mogen för mitt folk Israel. Jag vill inte skona dem längre. [3] Den dagen, säger Herren, HERREN, ska sångerna i palatset förvandlas till klagan. Döda kroppar ska ligga utslängda överallt. – Tystnad! [4] Lyssna, ni som trampar på de fattiga och vill utplåna de förtryckta i landet! [5] Ni säger: ”När är nymånadsfesten över, så att vi kan sälja säd, och sabbaten, så att vi kan öppna vetesmagasinet?” Då ska vi minska måtten, höja priserna och fuska med vikterna, [6] köpa de fattiga för silver och de hjälpbehövande för ett par skor och sälja spillsäden som vete. [7] HERREN har svurit vid Jakobs stolthet: ”Aldrig ska jag glömma något av vad de gjort! [8] Skulle inte jorden skälva för det här och alla som bor där sörja? Skulle inte hela jorden höja sig som Nilen, röras upp och sjunka igen, som Egyptens flod? [9] Den dagen, säger Herren, HERREN, ska jag låta solen gå ner vid middagstid och lägga jorden i mörker mitt på dagen. [10] Jag ska förvandla era fester till sorg och era sånger till klagan. Jag ska klä allas höfter i säcktyg och raka allas huvuden. Jag ska låta det bli som sorgetiden efter den ende sonen och låta det sluta som en bitter dag. [11] Den tid kommer, säger Herren, HERREN, när jag sänder hungersnöd över landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att få höra HERRENS ord. [12] De ska irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter HERRENS ord utan att finna det. [13] Den dagen ska vackra flickor och unga män mattas av törst, [14] de som svär vid Samariens skuld och säger: ’Så sant din gud lever, Dan!’ och: ’Så sant Beer Shevas starkhet lever!’ De ska falla för att aldrig mer resa sig.”
